Zingerle

Zingerle. 1. Pius Z., österrikisk orientalist, f. 1801 i Meran, var 1828–62 gymnasielärare derst. och 1862–66 professor i arabiska och syriska vid påfliga universitetet Sapienza i Rom. Död 1881 såsom underprior vid benediktinklostret Marienberg i Tyrolen. Z. var från 1871 ledamot af vetenskapsakademien i Wien. Han utarbetade bl. a. »Chrestomathia syriaca» (1871) och ett ansedt Lexicon syriacum (1873) samt förtjenstfulla öfversättningar. — 2. Ignaz Vincenz Z., österrikisk kulturhistoriker och skald, den föregåendes brorson, f. 1825 i Meran, blef 1859 professor i tyska språket och literaturen vid universitetet i Innsbruck. Död 1892. Z. vann ett godt namn som skald med Frühlingszeitlosen (1848), Von den Alpen (1850) o. a. diktverk. Han har utvidgat kännedomen om sitt hemland genom en följd arbeten, bland hvilka må nämnas Sagen aus Tirol (1850; 2:dra uppl. 1891), Sitten, bräuche und meinungen des tiroler volks (1857; ny uppl. 1871) och Die tirolischen weisthümer (bd 1–4, 1875–91). Såsom germanist gjorde Z. sig bemärkt genom Die allitteration bei mittelhochdeutschen dichtern (1864), Die deutschen sprichwörter im mittelalter (s. å.) m. fl. arbeten.