C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

Tal p& förbundsdagen den 18 november 1819

af

H. J. Öfverberg. *

»Herre vår Gud, du allt lifs och all sannings källa, som lefver i allt, röres i allt från evighet till evighet, vare ditt underliga namn hördt ibland oss i dag och i alla dagar! I dag? — ja väl, i dag, ty när kunna väl bönen och hoppet saligare fly från jordlifvets qvalm till Jehova den högstes tron, än då en ynglingaskara, i trofast slutet brödraförbund, med hand i hand och hjerta mot hjerta, ännu oförderfvad, ännu med vilja för det gudomliga har samlats för att visa hvarandra tillbaka på den tid som varit hafver. — Herre! låt den vara samlad i dig, nu och alltid, i det våra unga hjertan med innerlig rörelse tänka tillbaka på den dag då du först förde oss tillsammans, för att rädda oss undan tidens rysligt tomma, helvetiska gyckelspel, in uti helgedomen af ett lif som består i kärlek, tro och hopp i Herranom. Lofvad vare du af hela mitt hjerta, oändliga kärlek! som låtit genom ädla mäns mun komma till oss toner från din himmel, hvilka om du ej öppnat våra öron, skulle hafva förklingat bland tomma, själlösa varelser, men som nu, af oss förnumna, hafva låtit oss ana den englamusik, som i aldrig slutande vexlingar skallar kring din tron.

»Att väcka våra svenska ynglingar till förnimmelse af detta höga lif, som består i from undergifvenhet och kärlek till Gud, samt hat för allt annat som strider deremot, att låta dem känna innerligt och brinnande, då de beundra den namnlösa glansen* af framfarna hjeltar och riddersmän som stridt mot det onda i tiden, att dessa varit blott af Gud utsända till att arbeta i den stora vingården till fromma för deras i mörkret irrande bröder; och att slutligen lära dem fromt bedja det äfven de måtte, icke för eget pris och beröm,

* En af Almqvists ifrigaste beundrare, med tiden hofpredikant och protokollförande i hofkonsistoriets ransakning angående Almqvists af-vikning från fäderneslandet.