Sida 195
VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
för uppmärksamhet, i synnerhet då han såsom i den framstälda situationen, befarade angrepp på sitt gods och guld. Hans karakter är, vid en fullt opartisk undersökning af förgiftningsmålet, af vigt att hågkomma, ty då den gamle procentaren såg sig på väg att förlora penningar, var han i stånd att af hämnd tillåta sig hvad som helst.
Ryttmästare von Scheven, värjande sig emot kraf. Ledamot af Riddarhuset 1844—45.
Född år 1775, lär Johan Jakob von Scheven, som med ryttmä-stares afsked afgick ur krigstjenpten 1805, i sin ungdom hafva varit en briljant salongshjel-te. Med tiden blef han svedenborgare, cyniker och ockrare. I en högst besynnerlig bref-vexling, förd på 1830-talet mellan v. Sche-ven och den bekante svärmaren Tybeck, utlåter sig Scheven någon gång 1 bunden form, och utbrister till försvar för sin cynism:
»Äfven jag var i Arkadien född, och äfven jag var petit-maître, och kärnan var af skalet stödd. Men sorgen kom, och sorgen fräter — och med Arkadien jag förgäter det skal, hvars kärna är förödd».
Källa: Project Runeberg ·