Sida 175
Jeg seer Dig sidde som en Svenske Mand, for hvem det Navn har meest dog at betyde, der en gang blødte før sit Fødeland og endnu vil for det en Landse bryde; og dog Du gjerne lød Kong Oscars Bud, dengang Han sagde til Dig: reis med Gud og skaf mig over Sundet hist en Kjede, der kan førbinde os med dem dernede.
Saalunde alt jeg seer, mit klare Blik seer icke Høitid blot, men livlig Gläde, Tak vare Herrerne, ved hvem jeg fik mit Telegram betimeligt tilstede. Lad det ei blive ved lidt Viin og Mad, men gjør til sidste Time Gubben glad. Gjør I det ei, faae I Vor Herres Vrede, ogsaae -- en Smule Skjänd af os hernede.
Öfver den hädangångne lästes i Ny Illustr. Tidning för den 26 sept. 1868 följande vackra minnesruna:
"Karl Fredrik Akrell är död. En nära nittioårig lefnad är slutad, en sjuttiofemårig tjenstebana lagd till rygga, ständigt utmärkt, af den ovanliga duglighet och energi, som af en obemedlad och obemärkt gravör gjort en frejdad general, med adlig sköld, med tapperhetsmedalj och ordensstorkors, samt, hvad mera är, med ett både gammalt och stadgadt anseende inom fäderneslandet, der hans namn varit kändt från så många verksamhetsområden, att man ofta af honom velat göra två personer. Icke kunde man t. ex. tro, att gravören från 1794, hjelten från 1813, chefen för topografiska kåren af 1831, grundläggaren af våra telegrafer 1854 -- att allt detta skulle vara en och samma person! och likväl är det så. Dessa och många andra äro bland de gerningar, som följa honom efter och vitna om "dödan man" vid domen "som aldrig dör." -- Trettonårig då Gustaf III föll för lönnmördarens kula, fick Akrell under Reuterholmska regeringen sin första fullmakt, var redan kapten vid 1809 års statshvälfning, adlades för nästan ett halft sekel tillbaka, och ändå var det just denne gubbe, som under sistförflutna decennium
Källa: Project Runeberg ·