Sida 288
VI.
Landshöfdingetiden.
(1852-1855.)
Återbörjande tankar på landshöfdingeplats. Jag afslår Gotlands län, söker Örebro- och blifver genom ödets förunderliga skickelse landshöfding i Malmöhus län. Afsked från dragonkorpsen. Ankomst till Malmö. Uppträdande i Ystad. Välvilligt mottagande inom länet. En landshöfdings ställning förr och nu. Vägarnes tillstånd. Makadamisering af sträckningen Malmö--Lund. Åtgärder för vägarnes förbättring i allmänhet. Kronprinsen Karl besöker Lund. Karantänskommission för Skåne. Min hustrus ankomst till Malmö. Inflyttning i residenset. Koleran i Skåne år 1853. Förskräckelse och löjliga försigtighetsmått. Besök i Borstahusen. Munck af Rosenskölds relegation. Teknisk skola i Malmö. Tegnérs bildstod. Ordförandeskap i länets hushållningssällskap. Mamsell Michal. Skånska jernvägsfrågans uppkomst och utveckling. Riksdagen 1853--54. Anmälan hos konungen af min tillämnade motion i jernvägsfrågan. Konungens misshag. Motionen afgifves. Åtgärder för beredande af dess framgång. Nytt besök hos konungen. Förändrad åsigt hos hans majestät. Jag lemnas under jernvägsstriden utan understöd af skånska adeln, Medel till södra banans påbörjande beviljas. Hemlif i Malmö. Välvilja af länets invånare. Inre förvaltning. Den politiska ställningen. Engelsk eskader i farvattnet. General Canrobert i Helsingborg.
De förhoppningar på en landshöfdingebeställning, som jag under Karl Johans regering hyst, hade jag närmast derpå följande år uppgifvit. Konung Oskars åsigt i detta afseende var mig obekant, och jag ville ingalunda sjelf uppträda såsom sökande. Dessutom hade jag haft framgång på den militära banan och hade all anledning förmoda, att en temligen snabb fortkomst der väntade mig. Det gafs dock två omständigheter, som, om valet stode mig fritt, företrädesvis talade för den administrativa banan: den ena att göromålen å densamma för mig egde ett vida större intresse än krigshärens enformiga fredsöfningar; den andra att i händelse af krig min närsynthet skulle blifva för mig hinderlig såsom högre befälhafvare. Jag förhöll mig derför fullkomligt lugn, afvaktande hvad ödet kunde för mig bestämma. Emellertid afträdde friherre Sprengtporten, efter och troligen till följd af 1848 års gatuoroligheter, från öfverståthållareplatsen i Stockholm. Många gissningar egde rum rörande valet af hans efterträdare. Äfven mitt namn omtalades i detta hänseende, både af ryktet
