Sida 540
skogsbygden och den handlande trakten oftast inskränkta och ensidiga. Dock har denna stora provins framstält åtskilliga mer än vanligt utmärkta män: Anders Danielsson, Hans Jansson, Dahllöf, Anders Ericsson m. fl. Longberg var ock född i denna ort och särdeles frisinnad, innan han lät köpa sig genom utnämning till talman, det han innan sin död fick tillfälle att bittert ångra. Vermländingarne ha länge varit kända för liberala tänkesätt, blott med ett undantag för Nils Nilsson i Högåsen. Upländingarne ha icke haft några representanter af betydenhet förrän vid senare riksdagar genom Ödman och Mengel. Roslagen åter blott inskränkta hufvuden, t. ex. Insulin och Matts Pehrsson. Södermanland och Nerike ha länge haft särdeles utmärkta män: Nils Pehrsson i Boda och Kihlblom; sedermera Anders Pehrsson, Hultman och Lekberg, Sköldberg och Uhr samt förre talmannen Anders Ericsson. Dalarne deremot högst få af någon slags utmärkelse. Norrländingarne, ehuru vanligtvis af god omdömesförmåga, hafva likväl mera sällan frångått de anvisningar deras ledare: Strindlund, och i senare tider Ruthberg, dem meddelat, hvarigenom de i allmänhet befunnits på en lägre ståndpunkt, dock alltid med undantag för Nils Larsson i Tullus och Eric Ersson i Vallsta.
Att detta nu refererade förhållande snart kommer att betydligt modifieras och förändras till ett vida bättre, vill synas mig fullkomligen säkert genom de vid nu pågående riksdag uppträdande mäns kraftfulla och fördomsfria bemödanden, åt hvilka fosterlandet har många skäl att skänka sitt bifall.
Berga i April 1860.
II.
Sedan föregående anteckningar voro nedskrifna, har jag känt mig manad att öka dem med några referat om, hvad jag ansett stå i sammanhang med den belägenhet och de omständigheter, hvaruti jag befunnit mig.
De, som med någon uppmärksamhet följt 1840 års riksdags förhandlingar, skola säkerligen medgifva, att
