Sida 516
vid ett ganska kritiskt tillfälle vid 1840 års riksdag förde han ordet för en deputation från ståndet hos hofkansleren med sådan kraft att denne slutligen lyckönskade ståndet "att i Sahlström ega en ny Cato". Men allt detta oaktadt var Sahlström icke uppburen i ståndet. Dertill var han alltför sjelfständig. Han saknade helt och hållet den smidighet, den undfallenhet för ståndets svagheter förutom hvilka egenskaper ingen kom till inflytande der.
Sahlström var en lika utmärkt talare som stilist. I allt hvad han talade eller skref låg kraft och värma. Han hade ett vördnadsbjudande yttre och en vacker stämma. Han kunde vara förkrossande i sina repliker, och hans mod var okufligt. Äfven hans ifrigaste motståndare kunde ej sätta den minsta fläck på hans karakter, och midt under en period då korruptionen ännu florerade, kunde ingen förevita honom att han någonsin dagtingat med sin öfvertygelse.
I sitt enskilda lif var han en typ af välviljan, trofastheten och redbarheten. Hans hus var gästfritt på gammaldagsvis. Han afled efter några dagars sjukdom på Berga egendom i Södermanland den 3 november 1866, 81 år 3 månader gammal. Ännu några få dagar förrän han träffades af det slaganfall, som slutade hans lefnad, egde han oförminskad själskraft, och skref till den som tecknar dessa rader ett längre bref med vacker handstil. Han led af en svår sjukdom, men den försvagade icke hans själsegenskaper." -- Vi lemna nu ordet åt den framstående mannen sjelf, sådan han tecknat sig i de hittills otryckta anteckningar, hvilka nu af hans anhöriga öfverlemnas åt offentligheten, och åt hvilka han sjelf bestämt titeln.
En riksdagsbondes anteckningar.
I.
År 1785 den 4 augusti föddes jag i staden Borås af aktade föräldrar, handlanden Pehr Sahlström och Johanna Kindgren, 4 månader efter den förres frånfälle på sina handelsresor. Min mors betryckta ställning såsom enka med 4 barn, föranlät henne att efter några år ingå nytt äktenskap med handlanden Haqvinius Hellman, hvilken, sedan jag trenne år hållits uti skola,
