Sida 383
IX.
Landshöfdingetiden.
(1866--1869.)
Den nya riksdagsordningen. Dess genomdrifvande. Följderna af dess antagande. Prins Oskar tillbringar en dag på Rönneholm. Möten med prins Fredrik af Nederländerna och konung Karl. Malmö stad utser mig till riksdagsman. Talmanskapet i andra kammaren. Riksdagen år 1867. Jag väljes till ordförande i försvarsutskottet. Riksdagens skaplynne. Riksdagarne 1868 och 1869. Landtmannapartiet. Intelligenspartiet. Silfverbröllop. Hemlif. Lunds universitets 200-årsfest. Prinsessan Lovisas förlofning med kronprinsen af Danmark. Hennes första besök i detta land. Angenäm dag på Bernsdorf. Utrikes resa år 1868 med min hustru och dotter. F. d. korporal Tullbergs bearbetningar och frälsebonderörelsen i Skåne åren 1868 och 1869. Orsak, fortgång och utveckling. Åtgärder för att lugna och stäfja rörelsen. Uppresa till Stockholm med familj. Frälsebondefrågan förekommer på riksdagen. Allmän åklagare emot Tullberg förordnas. Äfven justitiekanslern förordnar en sådan. Tullberg gripes och införes till Malmö. Motstånd göres vid försök att häkta Tullbergs biträde Eskil Larsson. Militärmarsch till Stehag. Jag hemreser skyndsamt till Skåne. Tullberg och Eskil Larsson lösgifvas af häradsrätten och frikännas slutligen. Uppstudsigheten börjar aftaga. Oro och otålighet hos en del godsegare. Deraf föranledda förhastade åtgärder. Allmänt omdöme öfver denna fråga. Vintern 1869 i Stockholm med familj.
I slutet af augusti gjorde jag en kort resa till Köpenhamn och tillbragte derunder en angenäm dag hos konung Kristian IX på Bernsdorf. Senare på hösten företogo min hustru och jag en utflykt till Helsingborg och grefve De la Gardies på Hamiltonhus. För öfrigt voro vi stilla i hemmet, till dess jag den 30 november reste upp till Stockholm för att deltaga i representationsförslagets behandling.
Denna fråga hade, synnerligen under de senare månaderna, blifvit lifligt afhandlad både inom pressen och i enskilda kretsar. Den förra uttalade sig nästan enhälligt för antagande af det kungliga förslaget. Inom de senare deremot rådde mångenstädes en förbittrad ovilja mot detsamma. Att en sådan sinnesstämning framför allt skulle göra sig gällande hos en stor del af adeln var naturligt, emedan nationalrepresentationens ombildning komme att från detta stånd och dess trogna vapendragare presterna öfverflytta maktens tyngdpunkt till de valda ombuden, hvarjemte
