Sida 194
kartritning å topografiska korpsens ritkontor, och till åhörande af dåvarande öfverste Lefréns föreläsningar i krigsvetenskapen. Eftermiddagarne hade jag vanligen hemarbete i åtskilliga ämnen; och om aftnarne deltog jag i det för en ung man så nyttiga sällskapslifvet i hufvudstaden. Detta var då vida angenämare och tillika vida nyttigare än nu. I stället för att söka all njutning i magens tillfredsställande på kräsliga middagar eller på rök- och punschunderhållningar, samlades man anspråkslöst i enskilda familjer, hvarest unga personer af båda könen hade lätt att råkas. Man språkade, man gjorde musik, man roade sig med sällskapslekar, och, då någon af de närvarande fruntimren satte sig till pianot, svängde man om i en liflig dans. -- Många af de större husen hade mottagningar en bestämd dag i veckan, andra hade sina dörrar öppna, så ofta bortbjudningar ej hindrade det. Med ett ord, en ung karl var sällan i villrådighet, hvar och huru han skulle tillbringa sin afton, om han ville vara borta. -- Och detta lefnadssätt var icke dyrt. Derför kunde något hvar -- äfven jag, som måste tänka på en sträng hushållning -- deruti deltaga. Det föll sällan någon ung officer in att åka på dylika tillställningar. Man vandrade till fots och klädde sig derefter. Jag minnes mer än väl, huru jag, i hvita kasimirs-knäbyxor, silkesstrumpor och skor, vandrade till och från slottsbalerna. Man drog på sig långa ullstrumpor, som gingo högt upp på låren, derofvan ett par utanstöflar, och så bar det af -- och man framkom till balen lika putsad, som om man åkt i en prydlig vagn. När härtill kommer, att dansordnarne Amaranten och Innocensen ofta sammankommo, och att man der roade sig af hjertans grund, inses lätt, att min subalterntid var munter. Ungdomen hade då ej hunnit blifva "blaserad", och derför njöt den med fulla drag af sällskapslifvet. Att en militär skuldsatte sig hörde till det ovanliga. Vid andra lifgardet hade under min subalterntid 5 eller 6 officerare ådragit sig skulder, sammanlagdt ej uppgående till stort mera, än hvad en enda person nu ofta kan opåtaldt häfta för -- och de nödgades alla taga afsked.
Somrarne tillbragtes, då jag ej af expeditionsföring var derifrån förhindrad, på besök hos mina slägtingar och vänner inom Mälareprovinserna. År 1826 företog jag under juli och augusti månader, på inbjudning af min vän och kamrat friherre v.
Källa: Project Runeberg ·