Sida 210
ett djup af 200 fot och egentligen utgör kratern af en utbrunnen vulkan, vid hvars stränder svafvelångor ännu uppstiga ur en och annan fördjupning, tillräckligt starka för att döda de småfoglar, som komma i dess närhet. Efter att hafva kastat en blick på det vackra abbotstiftet Laach, besökte vi lava-stenbrotten vid Mendig, hvarifrån de beryktade rhenska qvarnstenarne hufvudsakligen erhållas. Den djupa lavan, hvilken under afsvalnandet genom sammandragning spruckit, framställer sig här i upprättstående pelare af 1 1/2 till 2 alnars tjocklek, åtskilda af remnor af till och med 1 tums bredd, hvilka i väsentlig mån underlätta brytningen. Ej utan saknad skildes vi från denna märkvärdiga trakt, hvarifrån vi gingo till det täcka Andernach, foro här öfver Rhen och togo nattqvarter i Neuwied. Vi hade under de föregående dagarne gjort så ansträngande fotvandringar, att vi i vagn fortsatte resan till Sayn, hvars storartade verkstäder och kanon-gjuterier besågos. Derifrån återvände vi till Coblenz.
Då jag nu i minnet återkallar dessa angenäma, flygtigt berörda fotresor, likasom dem jag det påföljande året företog, och dermed jemför nutidens sätt att på jernväg flyga ifrån det ena stället till det andra, måste jag obetingadt gifva företrädet åt det förra, åtminstone då den resande är en ung, kraftfull karl. Om det äfven är besvärligare och mera tröttande, lärer man sig dock på detta sätt att känna det land, hvarigenom man färdas. Man kommer i beröring med dess invånare, och man bibehåller i minnet hvad man sett.
Efter att ännu en gång hafva beskådat det nästan ointagliga Ehrenbreitstein jemte öfriga befästningar vid Coblenz, lemnade jag denna stad den 20 september. Det hade varit min afsigt att taga vägen öfver Bruxelles till Paris, och jag hade för sådant ändamål uppgjort ressällskap med en engelsman och en holländare, hvilka begge öfvervarit manövrerna och, likasom jag, sedermera användt några dagar att bese den omgifvande trakten. En ganska egendomlig händelse omintetgjorde dock denna plan. Öfverste Blankenburg, som för mig fattat ett särdeles tycke, sökte länge att på allt sätt ifrån densamma afråda, men, då han icke anförde några för mig fullt giltiga skäl, stod jag fast vid min föresats. Ett par dagar, innan resan skulle företagas, meddelade han mig, dock under tysthetslöfte, att han, som egde
Källa: Project Runeberg ·