Sida 232
ordonnansofficersvakt meddela ett och annat af hvad jag under resan erfarit; men jag insåg snart, att de välvilliga och uppmuntrande ord, som konungen vid resans anträdande till mig uttalat, länge sedan fallit ur hans minne, och att det icke tillkom mig att derom erinra honom.
Sedan efter min hemkomst jag användt några veckor att besöka min moder och närmaste anhöriga, hvilka befunno sig på landet, samt att göra påhelsningar hos vänner och bekanta, började jag den 1 oktober vaktgöringen såsom ordonnansofficer. Jag hade med längtan och nyfikenhet motsett denna tid, emedan jag då skulle på närmare håll få skåda den konung, som gjorde ett så utomordentligt intryck på alla dem, hvilka med honom kommo i beröring.
Karl Johans personlighet hade nämligen en verkligt storartad prägel. Den var af beskaffenhet att blifva antingen under- eller öfverskattad. Många missnöjda funnos, vanligen derför att de icke uppfattade honom; andra voro hänförda af beundran för hans person. Någon medelväg fans sällan, och ljumhet eller likgiltighet voro känslor, hvarmed han af ingen betraktades. Riddarhusoppositionen och en icke ringa del af pressen klandrade skarpt, synnerligen under hans senaste regeringsår, hvad de kallade systemet, samt konseljen, hvars ledamöter benämdes gubbarne, likasom äfven den åldrige konungen sjelf och det stora inflytande den ädle excellensen Brahe på honom utöfvade. Den öfvervägande delen af nationen, synnerligen militären, betraktade med en beundran utan like den store härföraren, den statskloke politikern, den menniskovänlige regenten.
Att jag hörde till dessa senares antal behöfver ej sägas. Konungen hade, vid det företräde han kort före min utländska resa mig beviljade, på mitt unga sinne gjort ett utomordentligt intryck; och nu hoppades jag att dagligen under min ordonnansofficersvakt få se honom och med honom komma i beröring.
Denna förväntan blef dock snart tillintetgjord. Huru älsklig, vänlig och nedlåtande Karl Johan kunde vara, visste han dock att städse hålla den kungliga värdigheten i helgd, och det föll honom derför aldrig in att åt sina ordonnansofficerare inrymma något närmande till sin person eller att åt dem medgifva det fria tillträdet till sängkammaren, som tillika var hans
Källa: Project Runeberg ·