Sida 239
min närhet. Han igenkände mig, red fram och frågade, huru jag befann mig. Derunder inträffade, såsom ofta då han ville vara rätt förbindlig, att han länge satt med den trekantiga hatten i hand. Jag deremot stod reglementmessigt uppsträckt med högra handen vid hufvudbonaden, då en person ur den bakom stående hopen utropade: "Se, hvilken tusan djefvul, som behåller hatten på hufvudet, då konungen har hatten i hand!" Konungen förstod ej detta grofva infall eller låtsade ej förstå det, men jag hade all möjlig möda att derunder hålla mig allvarsam.
Småningom återkommo sedermera både krafter och rörlighet i handleden, men aldrig den forna smidigheten, hvarför jag äfven framgent saknade den för en ryttare nödvändiga egenskapen af lätt hand.
Med nyss nämda undantag deltog jag regelmessigt i dragonkorpsens alla öfningar under 1830--40-talet. Såsom chef för lifsqvadronen med bostad i Stockholm, och med närmaste dragonnummer förlagda 1/4 till 1/2 mil från hufvudstadens tullport, hade jag en mycket angenäm tjenstgöring och blef derigenom äfven snart sagdt sjelfskrifven till åtskilliga smärre extra kommenderingar, emedan då sådana förekommo, jag alltid var lätt tillgänglig. Så till exempel sommaren 1835, då hertig Max af Leuchtenberg någon tid vistades i Sverige på besök hos sin svåger och syster, kronprinsen Oskar med gemål. Ibland andra nöjen, som då erbjödos hertigen, var äfven några dagars fältmanöver med Stockholms garnison, hvars trupper under denna tid voro lägrade i Drottningholms park. För att framvisa en liten profbit äfven af den indelta hären, beordrades jag att i öfningarna deltaga med 15 man af min sqvadron, utsedda att tjenstgöra såsom ordonnanser. Lägerlifvet var muntert. Sällan om någonsin hade kronprinsen Oskar visat sig så glad. Han bodde med hertigen i ett vanligt officerstält nedanför Kina slott, och långt in på natten hörde man de båda svågrarne skratta och prata.
En söndagsmorgon var hvila på orderna anbefald. Jag och åtskilliga andra stabsofficerare, som blifvit inqvarterade i den för tillfället om föga ordning vitnande hörnsalen å Kina slott, befunno oss till följd deraf makligt utsträckta i våra sängar, då kronprinsen och hertigen inträdde, något öfverraskade, men tillika
Källa: Project Runeberg ·