Sida 269
en nybegynnare, som man icke var van att höra. Det rönte derför framgång och mottogs med stormande bifallsrop. Sedan jag slutat, omgafs jag af vänner och bekanta, som tryckte mina händer och på det hjertligaste lyckönskade mig. Sjelfve min icke lätt hänförde svärfader skref till sin hustru på Ferna: "Anförandet var mästerligt och väckte en riktig entusiasm. Då detta berättades för den döende excellensen Brahe, hade han rest sig i sängen och gråtit af förtjusning." Med ett ord, jag hade lyckats; och det är ofta på utgången af det första offentliga uppträdandet, som vidare framgång är beroende.
Gatukravaller, utförda af skrålande folkhopar, voro denna tid det medel, hvarigenom radikalerna sökte uttrycka sin missbelåtenhet med en eller annan politisk frågas afgörande. Dåliga tidningar spelade upp folkmassan, hemliga komitéer satte den i rörelse. Dessa demonstrationer inneburo visserligen ännu ingenting oroväckande. De voro lätt dämpade och afsågo egentligen endast att vara opinionsyttringar, men de bidrogo dock att länge hålla sinnena i jäsning. Så skedde äfven nu efter representationsfrågans förkastande. Natten mellan den 29 och 30 augusti utslogos fönsterna hos åtskilliga misshagliga personer. Äfven jag hörde till deras antal, som af den styrande komitén blifvit utsedda att näpsas för yttrandet på riddarhuset, och jag erhöll i hemlighet en vink att vara på min vakt. Med stängda dörrar och laddade pistoler vandrade jag derför större delen af denna natt fram och tillbaka i mina rum, beredd att möta våld med våld, och framför allt glad att min hustru var frånvarande på landet hos sina föräldrar. Men vare sig att man ej hade riktig kännedom om min bostad eller af annan anledning, utanför det hus jag bebodde var det hela natten tyst, och jag blef sedermera ej heller på annat sätt antastad.
Under denna riksdag deltog jag lifligt i förhandlingarna och yttrade mig 169 gånger till riddarhusets protokoll. Den 7 augusti 1848 afled vår oförgätlige Berzelius. Den 9 i samma månad väckte jag hos adeln motion om öfverflyttande på hans enka af den pension, stor 2,000 rdr bko, som år 1840 blifvit mannen af rikets ständer tilldelad, en framställning, hvilken utan motstånd af riksdagen godkändes. Det var dock icke inom ståndet, utan i statsutskottet, som det egentliga arbetet föreföll. Jag hade vid
Källa: Project Runeberg ·