Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

ledning af någon bland Europas utmärktaste jernvägsbyggare -- det må öfverlemnas åt ett bolag eller åt enskilde entreprenörer -- så bör likväl, i min tanke, staten sjelf alltid uppträda som förlagsman, anskaffa anläggningskapitalet. Och, då detta icke kan till hela sitt belopp uttaxeras på landets innevånare, nödgas man göra statsskuld. Jag vet allt det förskräckande detta ord innebär, men vi äro redan inne på denna bana under en af dess farligaste former -- under formen af räntegaranti -- som i sjelfva verket är ingenting annat än ett förklädt statslån. Må vi derför icke vidare hålla oss till ord utan till sak. Vilja vi införandet äfven hos oss af ett ändamålsenligt jernbanesystem, och derförutan må vi ej tänka på någon verklig landets förkofran, så måste vi i låneväg anskaffa de dertill erforderliga medlen, alltid under förutsättning af en på det sätt uppgjord amortering, att samtiden drager så stor del som möjligt af bördan.

Statsskuldsystemets fördelar eller olägenheter bero hufvudsakligen på sättet för dess tillämpning. Statsskuld är förderflig, den undergräfver ett lands financiella och understundom äfven dess politiska oberoende, om den göres för improduktiva ändamål eller för betäckande af landets löpande utgifter. Den kan vara nyttig och blifva ett verksamt medel att höja nationalvälståndet, om den klokt begagnas till beredande af nya näringskällor för inhemsk industri eller till öppnande af lättade kommunikationer. Faran ligger icke i dess bruk, utan i dess missbruk. Den är i många afseenden välgörande, om den grundas på ett inhemskt fondsystem. Ett sådant verkar på den enskilde som en sparbank i stort. Det framkallar i rörelsen tusentals kapital, som nu ligga räntelöst skrinlagda. Det innebär nära nog den enda möjligheten för ett land att utan myntvärdets försämring uthålla ett krig, till och med en längre väpnad neutralitet. Om ett inhemskt statsskuldsystem hos oss infördes, skulle, under förutsättning att räntefoten till en början ej bestämmes allt för låg, man snart se förvandlade i statsobligationer så väl den enskildes besparingar som en stor del af de kapital, hvilka nu utlånas mot borgen, likasom de, hvilka finnas hopade i våra många allmänna och enskilda kassor. Med ett ord, ett inhemskt lånesystem innebär så många fördelar, att det vore önskvärdt, om det i och för sin egen gagnelighet kunde äfven på vårt land