Sida 12
RAD
ERNER
RR BARS RONNA FONT NE RAN KAR TEESE VE ER ESR OTSEN ig SES SEINE SSR
12 ALMANACKAN OCH TIDERÄKNINGEN.
lyckades man genom religiösa "betänkligheter" fördröja reformens genomförande. Det protestantiska Tyskland an- tog den nya stilen år 1700 (då man uteslöt dagarna från den 19 tt. o. m. den 29 februari), åtskilliga schweizer- kantoner följde efter 1701, hvilket år då började först den 12 januari. Danmark antog den nya stilen 1710, England 1752 (då man uteslöt 3—13 september) etc. På sina ställen i Schweiz kunde man införa den nya kalendern först med vapenmakt. Sverge kom bland de sista län- derna år 1753, hvilket år man utelämnade 18—2928 februari.
För närvarande användes den julianska tideräkningen eller s. k. gamla stilen endast hos ryssar, greker och slaver af grekisk-katolsk bekännelse äfvensom hos några muham- medanska folk på Afrikas norra kust.
Vid tiden för Gregorii reform 1582 var skilnaden mellan den gamla och den nya stilen 10 dagar, så att den 1 januari gamla stilen svarade mot den 11 jannari i den nya. HEnär 1600 var skottår både i gamla och nya stilen, infördes ingen förändring i skilnaden mellan de båda kalendrarna förrän år 1700, som var skottår i den gamla stilen, men ej i den nya. Skilnaden växte således då till 11 dagar. År 1800 blef den 12 dagar. 1900 kommer skilnaden att växa till 13 och så fortfara till år 2100, då den blir 14 dagar etc.
För närvarande är således skilnaden 12 dagar. Den 1 januari gamla stilen svarar mot den 13 januari nya stilen ete. Då man behöfver utskrifva datum efter båda kalendarierna, skrifver man den nya öfver den gamla, sålunda: 19 januari, hvilket således betyder den 19 januari efter nya stilen, den 7 januari efter den gamla. Efter år 1900 får man i stället skrifva 19 januari.
4, Tideråkningen i Sverge.
Tideräkningen före almanackans utgifvande. MHvilket sätt att mäta tiden, som användes af våra hedniska för- fäder i Skandinavien, är ännu föga utredt. De plägade
