Sida 9
DEN GREGORIANSKA KALENDERREFORMEN.
saken. De insköto nämligen skottdagen hvart tredje år i stället för hvart fjärde. "Dessa högtidliga personnager,'' säger den franske astronomen Arago därför med rätta om dem, "som icke drogo i betänkande att förutsäga framtiden efter fåglarnas flykt eller genom granskning af offerdjurets inälfvor, begrepo således icke att man måste multiplicera 1 med 4 för att få dt." Den prästerliga aritmetiken på- gick i hela 36 år. År 8 f. Kr. rättades felet af Augustus, som därvid borträknade så många skottdagar som inskjutits för mycket. Efter denna tidpunkt hafva inga rubbningar i den julianska kalendern ägt rum.
3, Den gregorianska kalenderreformen.
Fel i den julianska kalendern. Vid den julianska kalenderns genomförande förutsatte man att året skulle hafva en längd af precis: 3651 dygn, således 365 dagar 6 timmar. Nu sågo vi emellertid att årstidsåret i själfva värket var 365 dagar 5 timmar 48 minuter 46 sekunder. Det julianska året var således 11 minuter 14 sekunder för långt; på 128 år har härigenom uppstått ett fel på ett helt dygn. Vid Cesars tid faststäldes att vårdagsjämnin- gen skulle infalla på den 24 mars. Men på grund af hvad vi ofvan anfört är det klart, att tiden för vårdags- jämningens inträffande i den julianska kalendern för hvarje år måste framryckas med 111 minuter, så att 128 år efter Cesars tid vårdagsjämningen inträffar redan den 23 mars, efter 256 år den 22 mars ete. Vid kyrkomötet i Nicea 325 e. Kr. hade således felet växt till i det när- maste tre dagar; vårdagsjämningen inträffade redan den 21 mars. Detta hade ej undgått de i Nicea församlade fädernas uppmärksamhet. Men de insågo ej orsaken till detta förhållande, utan trodde skilnaden vara uppkommen genom en tillfälligt inträffad oordning i kalenderväsendet. De inskränkte sig därför till att på kyrkomötet högtidligen fastslå att vårdagsjämningen hädanefter skulle räknas in- träffa den 21 mars. Men här hjälpte inga kyrkomötes-
