Sida 7
JULIUS CESARS KALENDERREFORM.
tidsåret redan inom fyra år uppgår till en hel dag. Vid ett sådant sätt att räkna tiden kommer således t. ex. midsommardagen efter 4 år att infalla en dag tidigare än den skulle, efter fyrtio år 10 dagar för tidigt etc., och för åkerbrukaren äfvensom för hvar och en, hvars arbete är beroende af årstiden, är detta "vandringsår" tydligen i praktiken synnerligen obekvämt och olämpligt. De egyptiska prästerna, som hade tideräkningen i det gamla Nillandet om hand, räddade sitt anseende genom att göra en dygd af nödvändigheten och förklara att på detta sätt cegkulle alla årstider blifva lika hälgade', enär de religiösa fästerna sålunda efter hand komme att firas på årets alla tider. Efter 4 gånger 365 = 1,460 år återkommer van- dringsårets början till samma årstid. Denna tidslängd kallas sotisperioden. ;
Vi skola ej här redogöra för alla försök man under den gamla tiden gjorde att bringa tideräkningen ur det kaos, i hvilken den hade råkat, ej häller nu omnämna de resultat till hvilka man inom de olika folken slutligen kommit, utan öfvergå direkt till den inom det romerska riket genomförda reform inom kalenderväsendet, som inföll under Julius Cesars tid, och hvilken reform efter honom fått sitt namn.
2, Julius Cesars kalenderreform.
Romerska kalendern före Cesars tid. Romarna hade såsom nämt från början haft ett månår på 304 dagar; därefter fingo de genom införandet af en skottmånad, Mercedonius, ett år hvars längd i medeltal uppgick till 3661 dag och som således var en hel dag för långt. Man kunde icke undgå att snart märka att detta år föga öfverensstämde med årstidsåret och sökte då rädda sig ur förlägenheten genom att åt prästerna (pontifices) öfver- lämna rätten att för hvarje år bestämma Mercedonius' längd. Men enligt hvad Cicero berättar begagnade sig då prästerna af denna rättighet efter behof i bedrägligt syfte,
