Sida 8
2. Julius Cesars kalenderreform
RR
RR sve 4 n Ar
RSA tansa ssd PR FT RT UR at
8 ALMANACEAN OCH TIDERÄKNINGEN.
så att slutligen "okunnigheten, vidskepelsen och bedrägeriet till den grad hade förvärrat ställningen, att man firade på våren de höstfäster, som benämdes autumnalia, och skörde- fästen midt i vintern'é.
Julianska kalendern. På den ståndpunkten hade man kommit då Julius Cesar år 46 f. Kr. genomförde sin be- kanta förbättring i kalenderväsendet. Med tillhjälp af den alexandrinska astronomen Sosigines, som af Cesar kallades till Rom, faststälde han kalenderårets längd till 3651 dygn, och då det i praktiken är olämpligt att begagna sig af ett år innehållande en bråkdel af dagar, anordnades kalendern efter bruket i Egypten, så att på 3 år på 365 dagar följde ett skottår på 366. Denna tideräkning inför- des i det romerska riket år 708 efter Roms grundlägg- ning (= år 45 f. Kr.), hvilket år enligt Cesars anordning började med den första fullmånen efter den kortaste dagen. Till det föregående året — år 46 f. Kr. — som blifvit kallat annus confusionis ") måste man därför lägga 85 dagar. Detta år kom sålunda att innehålla 445 dagar. Merce- donius, den gamla skottmånaden, försvann; skottdagen in- sköts på samma plats, som Mercedonius förut hade haft; och sålunda kom det sig att den 24 februari i vår tide- räkning anses som skottdag.
Afven månadernas namn ändrades. Sedan Numa Pompilius” dagar hade romarna haft 12 månader i följande ordning: mars, april, maj, juni, qvintilis, sextilis, sep- tember, oktober, november, december, januari, februari. De började således året med mars. Detta är af vikt att veta för att förstå uppkomsten af namnen på åtskilliga af våra månader: september = den sjunde månaden, okto- ber = den åttonde, november = den nionde, december = den tionde. Till minne af Julius Cesar kallades måna- den qvintilis (= den fämte) för julius (= juli) och senare fick sextilis (= den sjätte) efter käjsar Augustus namnet augusti, och därmed erhöllo månaderna de namn de ännu i dag hos oss bibehålla
Oaktat den stora enkelheten i den julianska tideräknin- gen, som ju endast erfordrar inskjutandet af en skottdag hvart fjärde år, lyckades det snart de romerska prästerna, som hade kalenderns öfvervakande om hand, att förfuska
”) = förvirringens år.
Källa: Project Runeberg ·