Sida 36
[Inledning]
Prof. Bergius ansåg, att följande brunnar egile det renaste vattnet: 1) Södermalms-Torgs
Brunn hyser det bästa vattnet. 2) Linderstedts-Brunn eller den vid hörnet af Drottninggatan ocb Jakobsgränd. 3) Brunnen på inre Stallgården. Dercmot fann han, att Tyska Brunnen, Worster-Brunnen, Stortorgs-Brunnen och Hötorgs-Brunncn egde mindre godt vatten, och sämst af alla var vattnet i Brunnen på Barnhusgården.
Såsom de Brunnar, hvilka ega de renaste brunns-vattnen, torde för närvarande kunna anses: Södermalms-Torgs Brunn, Kongl. Slotts-Bruiinar-na, den nya brunnen vid Österlånggatan, Brunke-bergs-Brunn, Brunnen i Filénska egendomen på Drottninggatan, 2:ne brunnar på Norrmalm på Holländaregatan i cgendomarne N:ris 12 och 32 och Bruuuen i egendomen N:o 25 på Malmskill-nadsgatan.
De flesta brunnar erhålla sitt vatten ifrån Mälaren, hvars vatten drager sig igenom den grofva sanden och klappurstenen i Stockholmstrakten.
I staden är den nyligen anlagda brunnen vid Österlånggatan nära Brunusgränden den, som eger det bästa vattnet. — Stortorgs-Brunnen ligger på berg; har numera godt vatten, men är ofta uttorkad; dess botten eger formen af en gryta och brunnen har ifrån brunnsbetäckningen 50 fots 11 tums djup3). — Brunnarna i Kongl. Slottet ega godt vatten, i synnerhet en af dem. — På Baggens-gatan finnes en brunn, hvilken eger 55 fots djup; dess vatten är drickbart; bottnen är grus och klappursten. — Tyska brunnen hyser mycket, men osmakligt vatten; den är 51 fot och 2 tum djup och vattenmassan har merendels två till tre
*) Då brunnarncs djup omtalas, så räknas det ifrån brunnsbetäckningen.
Källa: Project Runeberg ·