Sida 3
Redan nu lemnas uti allmänhetens händer fortsättning af den nyligen utkomna handboken för brunnsgäster; och såväl den uppmuntran man synes vilja gifva denna hos oss nya litteratur, som detta häftes innehåll *) är dertill orsaken. Med första häftet vinnes ieke ändamålet med handboken, dertill fordras äfven denna sednare afdelning.
Det liar synts mig olämpligt, hade att förbigå de visserligen mindre allmänt, utom provincen, kända hclsokällorna, hvilka uti detta häfte, pag. 108—124, i största korthet anförts, och att af-skilja dom ifrån de, hvilka företrädesvis kunna, såsom mer besökta, kallas de förnämsta — all-denstund de förras egenskaper i allmänhet göra dem lika tjenliga till helsovatten och värda af en större uppmärksamhet, som de sednare. Ingenstädes hör vattonläkekonsten kunna finna ett allmännare användande, än hos oss, ty hvarje provins eger ett så stort antal af helsokällor, ehuru ingalunda alla för närvarande äro i bruk eller ens brukbare, att föga annan medicin skulle, vid deras iståndsättaude och rätta användande, komma att behöfvas. Man går verkligen öfver ån efter vatten, när man t. ex. reser ifrån Wermlaud, som är så uppfylldt af jernhaltiga helsokällor och tjenlig badgyttja, till någon af de mer allmänt besökta helso-
*) Som är oskiljaktigt frän ”Beskrifningen öfver Sveriges förnämsta helsobrininar” och af ett särskildt intresse för dem, hvilka i är ämna besöka nägon af våra mänga fclsobrunnar, eller större brunns- och bad-i
nruttningar.
