Sida 12
Om Skandinavien
allvar inbegripet deri, och ej blott det danska och det tyska slår och stöter nu på och mot hvartannat, utan känslorna och meningarna äro der, ännu mera än hos oss, vända mot Östern och Norden. De tänkande och ädla Danskarna begripa, att ej allenast något nytt är i sitt vardande, utan ock att de, om de ej vilja ända till namnet utplånas ur verldshistorien, måste skapa något nytt och tidsenligt. Hvarje konstitutionskamp blir lätt en folkkamp; då gäller det att med mod och rådighet alltid hålla samma slagtlinia och att med uppmärksamhet hafva blicken fästad på alla verkliga faror och möjliga understöd.
Svensken och Norrmannen hafva bekommit till arfvedel Skandinaviens breda, stora land, en egen grund, ett eget klimat, hvari de nu sedan många århundraden bygga och bo. Vi kunde räkna Danmark nära på till det tyska luftstrecket och den tyska lefnadssferen, men här begynner det rena Norden. Ett hårdt land, ett kallt klimat, men en glad och uppfriskande vinter, en varm och skön sommar och en mängd solklara dagar, i allmänhet mera ljusglans och solsken, än i de af moln och dimmor, af kulna och dufna regndagar hela månader igenom fördystrade Tyskland och England. Landet är visserligen oländigt och på många ställen knappt betvingligt genom menniskornas hårdaste och flitigaste arbete, men det är hvarken ofruktbart eller otacksamt för odlarens mödor. Dertill kommer en högst lycklig sjelfva landets formation: stora, af hafvet sköljda, af strömmar och hafsvikar genomskurna, öar och halföar med fiskrika kuster, förträffliga hamnar, höga berg, kullar och sjöar, i en utbredd rikedom af förtjusande och upplyftande naturföremål. Uti detta land bor en stark, skön, själfull och tapper ätt, utrustad med alla de skönaste anlag
Källa: Project Runeberg ·