Några ord om Skandinavien och dess närvarande förhållanden

och hafver sin varelse på jorden, dessa mångfaldiga lekar, förlustelser och nöjen, som hon under hvarje årstid förstår att bereda sig, isynnerhet under sommaren och vintern — ty hennes vår undflyr henne vanligen såsom en den kortaste och älskligaste uppenbarelse, af högst några veckors tid — redan minnet af allt detta är hänryckning. Ännu slår mig mitt gamla hjerta lifligare när jag tänker på mina sköna somrar i Stockholm, mina dags- och nattresor i Upland och Södermanland, min flygande släda på Mälarens is till Drottningholm, Haga, Ulriksdal, mina månskensnätter i Hagaparken och bland Djurgårdens hundraåriga ekar. Och med hvilken ömsom stilla, ömsom högt jublande förtjusning lefver icke den nordiska menniskan i och med sin natur! huru väl förstår hon ej att bortkasta hufvudstadens frostiga, styfva galadrägt och all främmande maskering, brokighet och förfining och, åter ett naturens barn, i dess ömma omfamningar insupa frisk lifskraft och modig kärleksanda. Kom till Stockholm, vandrare! kom till Götheborg, kom till Norrköping och Jönköping och beskåda detta lif engång och lär dig att lefva med glädje! Vi hafva vid Östersjön och Nordsjön, vid Rhen och Donau mycket skönt och herrligt, vi förstå också att söka och finna fröjd och glädje i stilla umgängelse med naturen i alla dess skepnader, men vi kunde dock framlefva många vår- och sommardagar ännu gladare och menskligare på våra stränder och våra strömmar. Hvarje folk har sina egna seder och bruk: Svenskarna draga ut i den friskaste vinterns skönaste tid och under den ljusaste sommarn, de draga ut hopvis, 20 à 50 familjer, ofta flera, i ett sällskap, ja fem till sex i hvarje båt eller slädpartier i långa rader. Man känner öarna, vikarna och kusterna; der man kan landa, der tälten uppslås för dagen och natten,