Några ord om Skandinavien och dess närvarande förhållanden

timmarna för afresan och ankomsten äro beräknade, glädjens mötestimma förut bestämd, så färdas man fem och tio dagar, ofta längre, från ort till ort, från strand till strand, och landar äfven på många vänliga, gästfria ställen på några timmar och låter förpläga sig som om man vore på inqvartering. Men det nödvändiga för hvarje mensklig fröjd, som ej vill törsta och hungra, nemligen mat och dryck, med tillbehör af strängaspel och sång, glädjeskott, raketer och fyrverkerier medföras, enligt på förhand fattad öfverenskommelse, af olika afdelningar af den glada skaran. Så om sommaren; under vintern likaledes — endast på kortare tider och rymder och såsom vinterns behof och nödvändighet det bjuda — flygten öfver spegelblanka sjöar med bjellerklingande slädar till vänliga slott och boningar. Så förstår detta Norden att lefva och njuta: stark känsla i ett väldigt bröst, den fullaste, kraftigaste hållning i gestalten, en stilla förnöjsamhet och dugtighet i väsendet. Gläder jag mig här för mycket öfver min ungdoms förflydda och förklingade fröjder, som aldrig mer kunna återkomma på samma sätt? Prisar jag det nordiska folket och dess af förmycket? Hvilket lof! Det är just en lycka, en den skönaste Guds gåfva, som den Högste förlänat det germaniska folket i allmänhet, denna upplågande sinnets flygt, denna in i all natur och allt lif flödande själfullhet, hvaruti känsla, tanke och förstånd flyta tillsammans till ett. Det är ju ej blott Danskarnas och Svenskarnas, det är äfven vår arfvedel; blott att det här i Norden framklingar och framtränger klarare och uppenbarar sig i en mera tjusande och hänförande gestalt, väl till en del, till följe af de stora motsatserna i naturföremålen, samt årstiderna, och den öfverraskande och plötsliga omvexling, som här visar sig tydligare, än i