Sida 102
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
langen och talanglösheten, mellan geniet och dumhufvudet, och ger icke sällan det senare företrädet framför det förra.
Huru annorlunda skulle ej följden blifva, om dessa timmar i stället egnades åt den verkliga konversationen! Hvad skulle man icke kunna lära äfven af den menniska man en gång möter, för att kanske aldrig mera återse! Det är en bok med armar och ben denna varelse du möter. Sök att slå upp den! Det finnes kanske något blad deri, som lönar mödan att genomögna. Afskräcks ej deraf, att det yttre förefaller dig något motbjudande. De bästa böckerna hafva oftast de fulaste banden. Man kan åtminstone vara säker på, att de äro de mest lärorika. Hur har hon börjat denna för dig ännu okända varelse, och hur kommer hon att sluta? Har det funnits tårar i det öga som nu blickar så likgiltigt, eller stormar i det bröst som nu häfves så lugnt? Tala till henne, tala vänligt och kärleksfullt! Det beror på dig sjelf hvad svar du får. Mången gång kan man vid blotta ljudet af en röst uppfånga hela själsackordet. Ofta skall du vinna något af värde för den erfarenhet af lifvet du sjelf behöfver, och vinner du en och annan gång ingenting, så har du åtminstone försökt. Det ligger deri en nyttig motion för din själ. Du kan då icke förebrå dig någon liknöjdhet eller köld för det som röres och andas omkring dig. Men att låta allt hvad man ser och hör oanmärkt ila förbi och försvinna, det är att lefva och dö inom den inskränkta cirkeln af sitt eget jag: det är att ha lefvat förgäfves.
En afton i min ungdom var jag på en bal i Kirstein-ska huset. Den tiden var Kirsteinska huset en lokal för många förlustelser. Flere ordnar hade sina sammanträden der, societetsspektakler gåfvos, ty der fanns en liten, men ordentlig teater, som till och med begagnats af ordentliga teatersällskap; sjelfva vår utmärkte Torsslow har der gifvit många offentliga representationer. Lokalen inrymde der-jemte en stor och smakfullt dekorerad danssalong, upplåten för både enskilda och offentliga baler. Det var en enskild eller s. k. abonnerad bal jag då bevistade. Samlingen af herrar och damer var ganska talrik. De flesta voro bekanta med hvarandra, umgänget följaktligen mindre stelt och dansen mera liflig. Der funnos visserligen i de mindre rummen några spelbord för de äldre, men den tiden hörde det till undantagen om någon, som dugde för dansen, slog sig
Källa: Project Runeberg ·