Sida 103
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
ned vid dem. Nu hör det nästan till regeln att unga karlar spela kort, hvilket har till närmaste följd, att mången flicka får sitta för hela qvällen. Hon har dock kanske länge tänkt på denna bal, den stackars flickan! Hon har måhända haft mycket besvär för sin baltoilett, fått många snubbor af de sina för sin otålighet att åtminstone en gång på vintern få vara med på en större bal. Andtligen får hon vara med och får allt i ordning, kommer dansande uppför trapporna, flyger in i salen och slår sig ned på något ställe, väntande, liksom fågeln på sin qvist väntar sin make. Men maken kommer ej, ty han har slagit sig ned, den olycksfågeln, vid ett spelbord, och hon derute, om hon ej är bland de vackraste, får vänta, vänta i evighet. Att sitta och vänta, under det att allt omkring henne dansar och har roligt, det är för en ung flicka en evighet och ej bland de minsta.
Men så var det ej den aftonen. Alla voro i rörelse, och det räckte till och med till för en och annan äldre fru, som gerna kunnat vara ur dansen.
En vals hade slutat, och jag såg en af mina kamrater, som fört en dam till hennes plats, derefter komma rakt emot mig.
»Jag går för att få mig ett glas punsch,» sade han; »vill du följa med?»
»Javisst,» svarade jag; »men hör du, jag visste inte, att du valsade så bra. Det var din dams förtjenst; hon var lätt att föra, tyckte jag.»
»Åhja, hon valsar inte illa,» medgaf min kamrat; »men för resten är hon en riktig gås. Hennes tal är ja ja och nej nej, och hvad derutöfver är det är syndigt, såsom det heter i katekesen, så nog är hon kristen. Men säger jag, att väderleken är vacker, så svarar hon ja, och säger jag, att den är ful, så svarar hon också ja, och frågar jag om hon tycker om dans, så svarar hon nej, och frågar jag om hon tycker, att dans är tråkig, så får jag återigen samma nej. Himlen bevare oss från de der gässen! De borde aldrig lemna dammens gröna nate, med undantag af Mårtens gås, som inte är att förakta, såvida den ej är för mager. Och så har hon röda ögon. Ögonlock som väggarna till en lada, är det inte förskräckligt? Kom, det behöfs två glas på den saken.»
Källa: Project Runeberg ·