Sida 72
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
af fruktan att inte kunna betala den?... Ser du, denna tia låg i biljetten.»
Petter lade från sig biljetten och svarade:
»Efter som det vill förefalla mig, bästa farbror, skulle det mycket bedröfva mamsell Dillnau, om denna sedel, den hon af godt hjerta gifvit, icke mottoges. Och för öfrigt tror jag inte det går någon nöd på henne, ja, jag är säker på att hon inte är så utan medel som farbror tror.»
»Hur kan du säga det?... Hon har ju inte från den der direktören fått en enda rad till svar på de många bref hon efter sitt tillfrisknande tillskrifvit honom, den narren... Och dessutom, min kära gosse, hörde jag din farbror på Ensta i förgår undra öfver om han någonsin skulle få en vitten för fyra veckors rum och mat.
»Såå, han undrade öfver det,» mumlade Petter med sammanbitna tänder; »och likväl,» tillade han, resande sig från stolen, »har hon i går betalt min farbror hela sin skuld och varit ganska frikostig mot Maja Lisa, som vakade öfver henne medan hon låg sjuk.»
»Säger du det?... Men hvarifrån har hon fått att betala med?»
»Det vet jag inte,» svarade Petter; »men det tycker jag kan göra oss detsamma.»
»Visserligen, min gosse, men...»
»Som sagdt är, farbror,» inföll Petter, »hvad hon skickat får inte skickas tillbaka... Denna flicka är stolt som en drottning, men god som en engel... så god att...»
Petter tystnade tvärt, vände sitt ansigte mot fönsterrutan, liksom ville han skåda ut åt landsvägen, der likväl ingenting för tillfället var att se.
»Jag skall då behålla den vackra tian,» förklarade Malm; »det ligger mera godt i den än man kan få för många tusen riksdaler.»
»Tack för det ordet, goda farbror!» sade Petter med djup rörelse.
»Min hustru trodde också, att jag borde göra det,» fortfor Malm, »och att vi vid den unga flickans afresa kunde på ett delikat sätt ge henne något som ungefärligen motsvarade denna sedels belopp.»
»Har farbror något annat ärende till Ensta?» frågade Petter, tagande sin mössa.
»Nej, inte som saken nu står.»
Källa: Project Runeberg ·