Sida 74
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Petter Alm tog också vägen till Gribbylund.
Han hade knappast hunnit den väg, som särskildt bär till nyssnämnda, för sitt vackra läge och sin täcka park bekanta egendom, förrän han på något afstånd blef varse den unga flickan, hvilken vi vilja kalla, icke Christina, som var hennes första namn, utan Aurora, som genom myten blifvit så poetiskt.
Det är ungdomens och behagens eviga bild och fick ej för ro skull form och namn af en qvinna.
Också tyckte gästgifvarens brorson, att ju närmare den sjuttonåriga Aurora kom, desto ljusare blef det omkring honom.
Säkerligen hade vi tyckt så med vid åsynen af denna unga flicka, hvars fina men välgjutna gestalt sväfvade fram på vägen, liksom hon burits af en sky.
Hennes sköna, reguliera ansigte var blekt; men denna blekhet liknade genomskinligt porslin, bakom hvilket brinner en lampa.
När Aurora Dillnau kom så nära, att hon kunde höras, ropade hon gladt:
»Tack för detta goda möte, herr Alm! Jag gick just nu och tänkte på er.»
»Då är det väl jag, som borde tacka,» svarade denne; »men kalla mig inte för herre, jag är bara en bondson, jag, och kommer väl en gång att efterträda min farbror på Ensta; men med gästgifveriet följer ingen herretitel.»
»Men hur skall jag då kalla er?» frågade Aurora; »Petter är inte något vackert namn och Pelle ännu mindre... Pehr tycker jag heller inte om, ty det erinrar mig om père noble, som låter för gammalt... du kan jag inte säga åt en så stor och lång gosse som ni... men vänta, jag kan ju helt enkelt säga Alm... Almen är ett vackert träd och,» tillade hon med den ömmaste blick, »jag har ju så ofta hvilat i dess skugga, ty det var ni, jag vet det nu, som i början af min sjukdom bar mig ur och i säng... men hvem gaf er lof till det, min herre?»
»Det fanns då för tillfället ingen annan,» svarade Petter, »ty...»
»Ty alla trodde jag skulle få kopporna,» inföll flickan, »och derför vågade sig ingen in i mitt rum, utom ni och den hederlige klockaren, som jag alltid skall välsigna... Den beskedliga Maja Lisa har sqvallrat, som ni hör, och
Källa: Project Runeberg ·