Sida 162
»Anna, hvad gör du!» ropade Bruno, utsträckande armen öfver den på golfvet brinnande bundten.
»Parfymerar min våning, såsom du känner,» svarade Anna; »det är något till parfym det ... smakar den något, så kostar den också ... en parfym på två tusen riksdaler.»
»Det är dårhusmessigt!»
»Det är furstligt, min vän ... Så handlar blott en drottning, och jag är ju din drottning, Bruno!»
»Men en drottning bränner inte upp sina pengar, när hon med dem kan belöna en trogen undersåte,» sade Bruno, betraktande med rynkad panna askan efter skatten.
»Fy, Bruno! ... Det är då en sådan belöning du fordrar af mig?»
»Nej, nej! Du gjorde rätt, Anna ... jag är en skolpojke mot dig.»
Källa: Project Runeberg ·