Sida 173
Med ett småleende på läpparne, lånadt af de tre gracerna, och en fin rodnad på kinden, lånad af toaletten, gick Anna Jolanta sin gäst till möte och räckte honom handen.
Zigenerskans yppiga gestalt omslöts nu af en hvit sidensarskjol, hvaröfver flöt ett yfvigt silkesflor med de rikaste spetsar vid barm och armar. Röda, guldvirkade sammetstofflor betäckte de små fötterna, på hvilkas höga, af silkesstrumpan betäckta, vrister tanken svindlade. De korpsvarta lockarne sammanhöllos vårdslöst medelst smärre kammar af guld, såsom bruket den tiden var. Från de bländande fingrarne strålade mot takets gyllene bronslampa juveler af det klaraste vatten.
Anna Jolanta var himmelskt skön, men djefvulskt förförisk, när hon förde sin ädle gäst till den svällande divanen, anvisade honom plats der och satte sig vid hans sida, vårdslöst kastande den ena blottade sammetslena armen öfver en kuddes brokiga och konstigt bearbetade stramalj, medan hon under ett obeskrifligt koketteri nära intill grefvens ögon upphöjde den andra, hvilken bepryddes med en ring af guld och perlor.
För vida mindre än så hade grefve Lejonborg blifvit yr i hufvudet, och många andra med honom. Förargelsen öfver lilla Julias elaka infall och den plågsamma aning, som dervid bemäktigat sig honom, hade helt och hållet försvunnit.
»Min grefve,» preludierade hon; »ni har då ej ett enda ord af beröm för den vackra armringen, hvilken, gifven af er, jag i afton påtagit till er ära?»
»Ack, hvem har väl ögon för armringen, så länge den lindar sig kring en arm sådan som din!» svarade grefven och spetsade med en viss andakt sina läppar öfver armens sammetsfjun; »ack, Jolante, mitt lifs briljant I»
»Alltid samma rikedom på vackra fraser,» anmärkte zigenerskan; »ni är en farlig karl, herr grefve! ... Ni borde deporteras till någon aflägsen, obebodd ö, annars fruktar jag att mitt köns beprisade dygd blir det i stället.»
»Gudomliga engel!» utgöt sig grefven; »hvarför säger du ni? ... hvarför låter du pennan föra ett språk, som dina himmelska läppar försmå? ... Säg du, säg du, och jag skall känna mig stolt deraf och anse mig för den afundsvärdaste i verlden!»
Källa: Project Runeberg ·