Sida 198
»Hvarför sköt ni på soldaten?» började ånyo ransakaren.
»Hvarför jag sköt på honom? ... Herrn frågar, hvarför jag sköt på honom?»
»Ja, hvarför gjorde ni det?»
»Derför att jag trodde mig vara i en röfvarkula,» svarade grefven.
»Röfvarkula?»
»Röfvarkula!» upprepade Anna med en blick mot taket.
»Och att man ville mörda mig,» tillade Lejonborg; »var det inte så kanhända?»
»Mörda er?»
»Mörda: dig!» upprepade ånyo Anna; »Carl Gustaf, hvem ville mörda dig?»
»Att hon inte skäms, utan fortfar att kalla mig för du i så mångas présence!» brummade grefven för sig sjelf.
»Hvem ville mörda er?» frågade polismästaren; »för hvem fruktade ni?»
»Hvem? ... Det är svårt att bestämdt säga hvem,» svarade grefven; »men när jag upptäckte, att det fanns vapen dernere, så ...»
»Ni visste då inte förut, att det fanns vapen i kallaren?» sporde ransakaren.
»Nej, på min ära, jag det gjorde ... hur skulle jag kunnat veta det?»
»Du visste det inte?» yttrade älskarinnan med mildt förebrående stämma; »Carl Gustaf, du säger då att du inte visste det?»
»Återigen du och du! ... Det var ett satans duande ... förbannadt genant!» sade grefven än en gång för sig sjelf, under det han gaf Anna åtskilliga tecken för att derigenom förmå henne att åtminstone för ögonblicket bortlägga alla förtroligheter både i ord och åthäfvor.
»Ert ansigtsspel är alldeles onödigt, herr grefve,» förklarade polismästaren, som hade sin egen tanke om grefvens pantomim; »denna qvinna har redan bekänt allt.»
»Nå, det var väl det,» genmälde grefven; »men då begriper jag inte, hvarför herr polismästaren besvärar mig med så öfverflödiga frågor ... Som nu min tid ej tillåter mig att afhöra flere, så får jag den äran rekommendera mig.»
Ånyo uppreste sig grefven för att aflägsna sig; men när de begge polisbetjenterna, på en vink af polismästaren, närmade sig honom från hvar sin sida i tydlig afsigt att
Källa: Project Runeberg ·