Sida 224
»Visserligen, men...»
»Hvad ville ni säga?»
»Jag fruktar, åtminstone för min enskilda del, att grefve Lejonborg är mer slipad, än vi hitintills trott honom vara, och att han ...»
»Öfverlistar oss kanhända?» frågade grefve V*** med ett fint leende.
»Det var just rätta ordet, herr grefve.»
»Hvem öfverlistar han? ... Er eller mig?»
Polismästaren visste icke, hvad han skulle svara; men nog visste han, hvad han skulle tänka.
»Ni finner således, min herre,» återtog grefve V***, »att man inte bör uppröra himmel och jord för en vriden hjernas skull ... ha vi inte tillräckligt att syssla med de så kallade kloke, utan att man behöfver öda tid och tanke på dårarne?»
»Herr grefven har obestridligen rätt ... men ...»
»Hur länge har herrn varit tillförordnad polismästare i Stockholm under den ordinaries tjenstledighet?» frågade grefven, liksom af en händelse.
»Ett år, herr grefve,» svarade ejnbetsmannen, förundrad öfver denna vändning af samtalet.
»Er ålder?»
»Fyrtiofem år, herr grefve.»
»Ni känner er ega håg och kraft att fortfarande bestrida detta svåra, maktpåliggande embete?»
»Så länge hans majestäts förtroende och herr grefvens ynnest ...»
»Godt! ... Det är fråga om att den ordinarie snart lägger in om afsked.»
»Verkligen, herr grefve,» genmälde embetsmannen med ljusnande ansigte.
»Har ni farliga medtäflare för den händelse platsen blir ledig?»
»Jag känner mig på det högsta öfverraskad,» hackade den tillförordnade; »men ... men allt beror ju på ... på ...»
»Jag vet hvad ni vill säga ... ni kan vara lugn, herr polismästare.»
Den tillförordnade gjorde en bugning, värdig en museiman.
»Är den der qvinnan också häktad?» frågade grefve
Källa: Project Runeberg ·