Sida 30
bättre användas i vår olyckas? ... Allt som var mitt var ju äfven ditt.»
»Men du och Julia?» sade han, stirrande dystert på barnet, som tagit plats på golfvet nära dörren och lekte med värdinnans ende trotjenare och kammarherre, en stor ljusbrun katt.
»Vissheten om att du är i säkerhet skall lifva mitt mod och stärka mina krafter,» svarade Anna, läggande sin ena arm om fänrikens hals; »jag och min snälla Julia skola nog taga oss ut, var obekymrad för det, min vän . . . När så ett eller två år försvunnit och verlden redan glömt, att du någonsin funnits till, kommer till mig en vacker dag ett bref från dig med underrättelse om stället, der du uppehåller dig... Då tager jag Julia med mig och finner dig, om du också bodde vid verldens ända ... Då skola vi tala om det framfarna, icke för att med minnet deraf fördystra vår lefnad, utan för att taga sjelfva våra missöden till vittnen af vår kärlek, af det oupplösliga band, som förenar våra själar i lifvet, förenar dem i döden! ... Ja, ja, så skall det ske.»
På uppmaning af den fryntliga gumman, hvilken omsider fått den tarfliga aftonmåltiden i ordning, togo gästerna för sig något af förfriskningarna. Men oaktadt det svåra arbetet på sjön, stod det klent till med matlusten.
Hastigt spratt fänriken upp från soffan och mätte det inskränkta kammargolfvet med stora steg, under det han gnuggade händerna mot hvarandra, så att det knäppte uti dem.
Annas oroliga blickar följde honom.
Slutligen stannade han framför bordet.
»Men om,» sade han, »om sjön fortfar att lägga sig, huru vill då något fartyg lemna Stockholms redd? ... Huru komma genom skärgården? ... Alla bli infrusna, bli vinter-liggare.»
»Har ingen fara, herr fänrik,» försäkrade gumman; »hvem som blir vinterliggare, inte blir det finnarne ... Nog är höstisen seg och envis, men segare och envisare är finnen ... Han sågar sig igenom isen till Vaxholm, och sen går det af sig sjelft ... Det dröjer många dagar innan sjön bortom Vaxholm lägger sig ... Det der känner nog jag.»
»Mor Stina har rätt,» tillade Anna, »och hvad hon säger bör lugna oss.»
Källa: Project Runeberg ·