Sida 311
»Men om de begge med brottslige, hvilka jag nyss fälde till marken dernere i skogen, om de ännu lefva ... om de bekänna, att hon derinne varit i deras sällskap?»
»Då har hon undflytt er, utan att ni kunnat upptäcka hvart hon begifvit sig.»
»Men jag bör ej dölja för er, att jag lyssnade till deras samtal, innan jag angrep dem ... Af detta samtal inhemtade jag, att de stodo i något slags beröring med gumman som bor här ... Hvad hindrar de begge fångarne från att yppa detta förhållande för andra?»
»Ja, ja, ni har rätt! ... Rättfärdige himmel ... hvad skall jag göra!»
Den arma flickan vred ångestfullt sina händer.
»I morgon bittida skall man undersöka denna stuga,» återtog Albert; »man skall anställa förhör med gumman som bebor den.»
»Ja, ja, man skall göra det ... det är klart att så skall ske!»
Albert gick fram och tillbaka, grubblande för sig sjelf.
»Visste mor Stina af, att denna qvinna skulle besöka henne i natt?» frågade han efter en stunds tystnad.
»Ack nej, hon visste det inte!»
»Och inte ni heller?»
»Jag visste, att hon rymt ur häktet ... men för att slippa ett besök af henne, reste jag hit.»
»Ni har då för närvarande ingenting annat att göra, än att förmå henne lemna denna trakt och det innan morgondagen randas.»
»Ja, hon måste bort ... det inser jag nog.»
»Emellertid skall jag så ställa till, att de begge karlarne, i fall de lefva, blifva så förvarade, att de icke få tillfälle att innan morgondagen tala med någon.»
»Gud välsigne er, ädle unge man!»
»Kan jag på något annat sätt vara er till tjenst?»
»Nej ... den tjenst ni redan gjort mig kan endast Gud belöna, om han har medlidande med ett oskyldigt hjertas qval.»
»Jag bjuder er då godnatt, i fall en sådan nu blir möjlig för er.»
»Ni går då, utan att anse er behöfva någon vidare förklaring af mig?»
Källa: Project Runeberg ·