Sida 55
»Hvad sade han i dc sista ögonblicken?» frågade hon med glödande ifver.
»Hvad skulle han väl säga?»
»Nänmde han inte något namn?»
»Förmodligen Guds namn ... nämndes det aldrig förr, så nämnes. det åtminstone då.»
»Hvilken ryslig, fasansfull död!»
»Kan inte säga ... hängning är väl det beqvämaste lifsläckningsmedel man kan tänka sig ... ja ja, näst halshuggning, det förstås, för den är ändå numro ett, är riktigt en välgerning ... föredrager ni andra dödssätt, så misstager ni er, min nådiga ... Min salig hustru låg ett helt år på sjuksängen, och hon låg som hade hon legat på en bädd af glödande kol ... Många Herrans gånger ropade hon till mig under plågorna: min beskedliga Kristian, gör slut på det här eländet, tag fram bilan, bilan ... men det hade varit att gå läkarne i förväg ... respekt för de lärde herrarne!»
»Men skammen! Vanäran! ...»
»Skrock, min sötaste! ... Den som går till döden kommer ju sättande som en påfve, omgifven af prester och folk, och i det ögonblick han räcker fram halsen eller nacken, så gapar ju folket på honom, som vore han en af de helige martyrer.»
Under det han så talade, framtog fruntimret ur sin förklädsficka en tjock plånbok af svart saffian, som hon öppnade och började bläddra uti.
»Hvad begär ni för den olyckliges döda kropp?» frågade hon med bönfallande blick.
»Hvad jag begär? ... Är den döde väl i min magt längre? ... Icke mig, utan galgen tillhör han nu.»
»Är ni nöjd med denna sedel?» tillsporde hon, utbredande framför honom på bordet en ny transportsedel på hundra riksdaler banko.
»Om jag är nöjd med den? ... Låt se,» yttrade den gamle, hållande sedeln framför ljuset och synande den noga på alla sidor.
»Visserligen är jag nöjd med den,» återtog han; »den är fullkomligt riktig, så att, om inga andra än den och dylika vore i rörelsen, skulle den hvita trefoten deruppc i skogen icke få några andra lekkamrater än oskyldiga sparfvar och skator.»
Källa: Project Runeberg ·