Sida 82
ANDRA AFDELNINGEN.
Hämden.
»För de lätta silkeshåren Ormar nu kring pannan fläkta, Och i fasans svarta mantel Är dess liljedrägt förvandlad; Dolkstyng äro hennes kyssar, Dödsqval äro hennes famntag.»
Stagnelius.
*
Nionde kapitlet.
Hyenan bland lammen.
Mången af våra äldre läsare och läsarinnor i hufvudstaden erinrar sig utan tvifvel en gammal mamsell V**, hvilken gaf en hel hop af det uppväxande slägtet undervisning i dans.
Sjelf hade hon i yngre dagar varit figurant vid kungl. teatern, träget tjenstgörande vid dess s. k. »tunga kavalleri». Men hvad seder och lefnadssätt beträffade, hade hon aldrig kunnat hänföras till de »lätta dragonerna», så berättades det åtminstone, och betraktade man hennes ansigte något närmare, så behöfde man visst icke betvifla sanningen af hvad som berättades.
Fula fruntimmer borde aldrig skryta med sin dygd. Det är blott för de vackra, som skärselden tändes och flammar — blott de vackra, som utses till offerlam.
Källa: Project Runeberg ·