Sida 83
Mamsell V** talade ofta och gerna om sina »första» ungdomsdagar. Hon lade alltid vigt på ordet »första», ty säkerligen trodde hon sig ännu ej hafva sett skymten af de sista, oaktadt hon onekligen var en rätt bedagad matrona.
F. d. figuranten, ehuru hon var samt till och med varit ingenting mindre än vacker, ville ej heller skryta med en obepröfvad dygd. Äfven hon hade varit i Arkadien född.
»Äfven jag,» så deklamerade hon ofta inför andra värda matronor, »äfven jag var en gång nära förderfvets brant ... det var en afton på en maskeradbal å kungl. teatern ... unga och täcka fruntimmer borde aldrig besöka maskerader ... jag satt i tredje radens oxöga, klädd i en svart domino, en syperb domino, mitt herrskap, och läppjade på en limonad, som,» härvid blef hennes nästipp purpurröd, »som en ung charmant kavaljer af diplomatiska kåren, mitt herrskap, serverat mig ... den diplomatiska kåren är mycket farlig för unga fruntimmer, mitt herrskap ... då smälde ett skott nere på teatern ... jag tappade limonadglaset, som jag hade i ena handen, och på samma gång min fina, svarta sammetsmask, som jag hållit för ansigtet med den andra ... min kavaljer flydde, och jag var räddad, mitt herrskap ... Hur mången gång har jag icke tackat himlen för detta skott!»
Dessa sista ord af tacksamhet för himlen hade kunnat kosta henne hufvudet, om de då blifvit fälda, ty detta skott, hvilket räddade henne, dödade en konung — det var nämligen detta skott, som, riktadt af en högadelig riddersmans hand, lönmördade Gustaf III midt i skötet af det tempel, hvilket han sjelf upprest åt de svenska sånggudinnorna.
Mamsell V**, sjelfva mildheten och godheten för öfrigt, blef vild som en hungrig tigrinna, så ofta någon spefågel var nog oartig att härleda den unge diplomatens flykt lika mycket från den tappade sammetsmasken som från det lossade skottet. Diplomater, de yngre så väl som de äldre, hafva i alla tider mindre fruktat för ett mordskott än för en tappad mask, äfven vid ett sådant tillfälle som det ifrågavarande i tredje radens oxöga.
Mamsell V**, hvilken icke heller velat gifta sig, »ty», brukade hon jemväl uttrycka sig, »en dramatisk konstnär och framför allt en dansös borde aldrig ingå i det äkta ståndet», gaf, såsom nämndes, lektioner i dans och hade om sig ett välförtjent namn som ypperlig lärarinna.
Källa: Project Runeberg ·