Sida 84
Hon var derför alltid en välkommen och ärad gäst inom de respektive familjer, som för sina barn hade behof af hennes talang. Kunde väl föräldrar annat än företrädesvis välkomna och ära den, hvilken de hade att tacka för att deras barn dansade »Gavotten» och »Sömngångerskan» som små englar?
Huruvida »den beskedliga, fattiga skolfrun», hvilken pluggade kristendom och dylika nödtorftigheter i de små englabarnens hufvud, hugnades med så mycken uppmärksamhet och hedersbevisning, lemna vi oafgjordt, ty, för att tänka med mången öm moder, studera blott snällt Terpsichores konst, sötaste barn, så kommer nog af sig sjelf myten om Venus och Hymen! Huruvida Vestas prestinnor dansade eller icke, det hade man sig ingalunda bekant; men så var det också bra länge sedan den stackars Vesta hade sitt tempel ----------
Det var i slutet af september månad år 1817, eller omkring fem månader efter de händelser, hvilka i första afdelningen berättats.
Den »snälla mamsell V**», såsom hon allmänt kallades, hade en afton sina små elever hemma hos sig för att låta dem dansa tillsammans och instudera turerna i den gamla kadriljen. Fransäsen var ännu icke införd, ehuru mamsell V** redan anade den gammalmodiga kadriljens upplösning och utbyte mot någon mer omvexlande dans. Hon anade det, men icke utan bedröfvelse. Hon var för mycket införlifvad med Gustaf III:s tidehvarf för att så der handlöst kunna förkasta hvad som då varit i sväng hand i hand med, eller, rättare sagdt, fot i fot med menuetten och fandangon. Den lättsinniga polkan skulle hon aldrig ha fördragit för sin död. Hon var, med ett ord, strängt konservativ och stationär, kanske det olyckligaste man kan säga om en dansös.
Antalet af de elever, som dansade i hennes trefliga sal i ett hus på Norrmalm, utgjorde trettio, hälften gossar och hälften flickor, alla så glada och lyckliga. Man är alltid glad och lycklig vid den åldern, äfven när man ej dansar. Man har alltid så goda vänner vid den tiden, fastän somliga äro söner och döttrar till grefvar och baroner, andra söner och döttrar till simpelt ofrälse folk, ty samma vårblommor purpra allas kinder och samma hvita oskuld lyser fram ur allas blickar. Det är först med den mera
Källa: Project Runeberg ·