Sida 142
De aflägsna sig först sent pi natten, tagande med sig sitt glada lynne jemte de öfverblifna sockerbitarna, som äro goda att ba i café au lait följande morgon.
Förmiddagarna deremot är det något glesare pi kaféerna om ej vid utomordentliga tillfallen, såsom fallet var den 21 februari. Då var det så mycket folk inne på Café Procope, att man måste armbåga sig fram genom de begge rummen. .
Garsongerna, som passade upp, gjorde verkligen skäl för de sousstycken de erhöllo i drickspengar. Drickspengar äro, såsom läsaren kanske redan vet, vanliga utomlands, antingen konsumenten intagit litet eller mycket. De utgöra också garsongens enda lön, men denna är icke desto mindre på flere ställen så stor, att hugade spekulanter betala ända till flere tusen francs för blotta rättigheten att passa upp och servera.
Samtalet på Café Procope denna dag rörde naturligtvis reformbanketten.
»Afgjordt således att reformbanketten är instäldl»
»Ja.»
»När afgjordes det?»
»I dag på morgonen. Odilon Barrot tvekade i det längsta, ty man rådslog länge och väl.»
»Rådslog, det förstås. Man har rådslagit i sjutton år alla de gånger man bort handla.»
»Slutligen tog Tbiers till ordet.»
»Ah, Tbiers, tumme litenl... Nämn oss någon som pratat mer och gjort mindre än han.»
»Än fästningsverken då?... Har icke Thiers gjort befästningarna kring Paris?»
»Och vändt kanonmynningarna mot staden för att ständigt kunna ha sitt verk för ögonen?»
»Och lagt sig till glasögon för att få det ännu närmare?
»Nå, hvad sade Thiers?»
»Han idisslade alla hotelserna i ministérens proklamation, uppstälde i full parad de sjuttio tusen soldater, som roinistéren låtit kalla till Paris, förespeglade högar af men-niskolik, mot hvilka Notre Dames torn vore ett intet, och lyckades slutligen på detta sätt fastnagla alla de fötter som skulle gå i spetsen för folket.»
»De herrarne! De ha offrat den lagliga rätten åt fruktan för striden, i stället för att beväpnande med de förra trotsa den senare.»
Källa: Project Runeberg ·
