Sida 141
En dag år 1795 inkommer en äldre herre med befallande blick, men för öfrigt ganska lefnadslustigt och välmående ansigte. Det är Barras.
Barras närmar sig mannen med marmoransigtet och hviskar några ord i dennes öra.
Marmorn ljusnar, börjar le, börjar tala.
Men så hade också Bonaparte af Barras fått tvänne gåfvor på en gång: Josephine och befalet öfver italienska armén, en vinge af sällheten och en af segern.
Men när han afklippte den förra och Ville flyga endast med den senare, sjönk han i verldshafvets vågor.
Café Procope, är, liksom alla kaféer i Paris, prydt med speglar öfverallt och försedt med marmorbord, allt i modernaste stil.
Det enda som röjer dess ålder är den låga, men vackert skulpterade dörrposten mellan de begge ru almen. Man ser med vördnad på denna låga dörrpost, för hvilken så många stora män böjt sina hufvud.
Man betraktar med andakt dessa väggar, som, ehuru flere gånger ompanelade och ommålade, likväl tyckas hafva en hel mängd underbara saker att omtala.
Oss har det förefallit, som vi derinne sett odödligheten och förgängligheten spelande domino och med timglaset midt emellan sig.
Apropos domino, så är detta ett mycket allmänt spel på kaféerna i Paris såväl för herrar som damer.
Det spelas med samma ifver som vi så många gånger beundrat hos gubbarne på den gamla barnhuskällaren i Stockholm.
Men i stället för sexan, en okänd storhet i Paris, spelar man om ett glas sockervatten, en kopp kaffe och allra högst om ett glas punsch å la Romaine, bestående af för mycket vatten, för litet rom och med en citronskifva uti.
De redliga svenskarne skulle ej länge trifväs på ett sådant ställe.
Men fransmannen och fransyskan, dessutom mer fallne för det offentliga än enskilda lifvet, trifvas der hela eftermiddagen, emedan man der kan läsa alla tidningar, tala om alla möjliga saker och behöfva under tiden hvarken elda eller bränna ljus hemma, hvilka fördelar också gå in i beräkningen.
Källa: Project Runeberg ·
