Sida 224
»Öfver Pont Royal, ja, monseigneur.»
»Hela denna väg kör da med vanlig fart.»
»Ja.»
»Men när du väl kommit öfver bron, ökar du farten.»
»Ja, jag kommer i håg, monseigneur.»
»Du kör så fort som möjligt... du kör den närmaste vägen till Rue S:t-Etienne.»
»Ja, till Rue S:t-Etienne.»
»Och der stannar du.»
»Skall jag köra ända fram?»
»Du stannar vid hörnet af Rue des Fossés och Rue S:t-Etienne.»
»Jaså, jag stannar der?»
»Ja, och der får du vidare order.»
»Af baronen?»
»Ja, af baronen.»
»Du glömmer nu ingenting af hvad jag sagt dig?»
»Nej, monseigneur.»
»Godt! Lyckas allt väl, så är din framtid betryggad.»
»Det skall lyckas, monseigneur.»
Samtalet upphörde, och Den blå mannen hörde husporten öppnas och tillslutas.
Det blef ånyo tyst på gatan.
»Flauret?» mumlade Den blå mannen; »hans namn?... Det var också hans röst... Kan det väl vara han som sitter på den höga kuskbocken der och i det granna livréet ?... Men hvem talade han med?... Hvem var den han kallade monseigneur?... Hvad otaldt kan en så förnäm person hafva med Flauret?»
Den blå mannen afbröts i dessa funderingar af ett nytt buller från gatan.
Det var en stark trupp municipalgarde, som, kommande från Vendömeplatsen, marscherande förbi, styrande kurs på bulevarden.
»Hvart gå dessa?» frågade rysande Den blå mannen sig sjelf; »för att mörda eller mördas! ... O, du lefvande himmelens Gud, detta är då den varelse du satt på jorden till en förkunnare af din makt, till ett föremål för din kärlek . .. Saknar då menniskan öga för din makt och känsla för din kärlek? Nej! Men den arma har ej öra för sanningens röst, utan lemnar det uteslutande åt högmodet och egoismen ,.. Det är de förnämas högmod som sårar
Källa: Project Runeberg ·
