Sida 225
medelklassen och de rikes egoism som upprör samhällets fattiga och styfmoderligt behandlade barn... Högmod och egoism 1 Se der de begge källorna till allt hat, allt elände här pä jorden. .. Eviga sanning, är du väl något annat än Guds besök hos värt förstånd! För att värdigt mottaga detta besök, renar man sin själ frän lidelsernas stoft, och när det är gjordt, säger man: Herre, kammaren är städad,
kom att bo derinnel .. O, när skall kammaren bli städad? När skall den himmelske gästen för evigt bo deri ?»
Den blä mannen böjde änyo sitt hvita hufvud, och hans tårar föllo.
Han grät öfver menskligheten och sin förlorade dag.
TJUGONDE KAPITLET.
Barrikaden på S:t-Honoré.
Ifrän Rue S:t-Honoré löper en kort, men bred gata, kallad Duphot, hvilken leder till Place de la Madeleine.
Klockan omkring fem samma eftermiddag stannade vid hörnet, som bildas af dessa begge gator, Armand och hans trettio följeslagare, förande med sig fem eller sex fångna och afväpnade soldater, hvilka de under vägen öfverrumplat på deras poster i gathörnen.
Just som den lilla truppen gjorde halt, anlände från Rue Duphot en omnibus, hvilken genast anhölls.
Kusken väsnades mycket i början, men teg slutligen och tycktes med mycken fördragsamhet åse, huru man spände hästarne från hans vagn och sedan vräkte den öfverända midt för mynningen af denna gata, iakttagande dervid den möjligaste tystnad och försigtighet.
»Raskt till verket!» ropade Armand till sina följeslagare.
Verket bestod deruti att man började npprifva gatan och fylla den stora kullvräkta vagnen med sten.
Källa: Project Runeberg ·
