Sida 232
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Mycket för en förlorad dag.
Klockan led på sju när ett ungt par arm i arm vek af från bulevarden in på Rue de la Paix.
»Jo, min gode Félix, vid Boulevard des Italiens måste vi ha vårt magasin,» sade den ena af paret, en ung, smärt och elegant klädd qvinna.
»Visserligen, Collette,» svarade lyonesaren; »men det blir dyrt... Betänk tolf tusen francs i hyra bara för magasinet, och utskylderna, som rätta sig efter hyran, gå då till sexhundra francs. Dertill kommer tvåhundra årligen i skatt för »la grande patente», ty det är klart, att jag måste drifva rörelsen i stort.»
»Det finns då äfven ett ’petite patente’?»
»Ja, men då får jag ej sälja en gros och icke exportera mina tillverkningar ... Vidare måste jag skatta för portar och fönster, så till exempel för porten till mitt magasin tjugutvå francs samt två för hvart fönster. Ännu har jag ej räknat de rum vi sjelfva skola bo uti.»
»Boden bör vara stor och grann, och man får icke se på hvad den kostar... Men vi kunna nöja oss med ett enda boningsrum, och ett sådant få vi hyra oss för mindre än tvåhundra francs ... Det är ju så, att den som betalar mindre än tvåhundra francs i hyra slipper betala någon satt?»
»Ja... Men man får ej ett rum vid bulevarden för tvåhundra francs.»
»Det är onödigt att bo vi bulevarden ... vi kunna bo hvar som helst; vi få knappa in på allt som rör vår egen beqvämlighet... det är ej med den husliga lyckan som med den årliga beskattningen, att den rättar sig efter hyran.»
»Mycket rätt, Collette, och allt skall bli så bra så.»
»Jag är öfvertygad derom, ty du är en god gosse, Félix; du skall också bli nöjd med mig . .. Jag både skrifver
Sonen af Söder och Nord. II. 16
Källa: Project Runeberg ·
