Sida 236
»Rymt?»
»Rymt med baronen.»
»Baronen!»
»Ja, med baron S:t-Bris.»
Collette måste stödja sig vid Félix’ arm, för att ej sjnnka till gatan.
»Det är icke möjligt!» ropade hon slutligen; »jag säger er, att det icke är möjligt!»
»Men det är dock sannt,» intygade en af hertigens betjenter; »hertiginnan skulle, såsom hon föregaf, fara till sorghuset klockan fyra och for verkligen ... Men en timme efter hennes affärd fick hertigen ett bref.. .»
»Från hertiginnan?»
»Nej, men från baron S:t-Bris.»
»Och i detta bref?»
»I detta bref, som hertigen nästan vansinnig af sorg och harm uppläst för oss alla...»
»I detta bref?... Och hvad skrifver baronen i detta bref?» frågade Collette med en bestörtning, som ej kan beskrifvas.
»Han underrättar helt enkelt hertigen derom, att han och hertiginnan, som icke kunna lefva utan hvarandra.. .»
»Som icke kunna lefva utan hvarandra!» upprepade Collette; »baronen och hertiginnan!... Ah, det är en nedrig osanning 1... En osanning svartare än natten! >
»Men så står det likväl i baronens bref,» förklarade betjenten.
»Nå, hvad står der vidare?» sporde Collette.
»Hvem kan komma ihåg allt?... Men för öfrigt var det en mängd artiga ordalag och äfven några knapphändiga helsningar på hertiginnans vägnar.»
»Och hvart skulle de då ha begifvit sig?» frågade Collette.
»Det aktade de sig nog för att säga,» menade betjenten.
»Men hertiginnan ... hertiginnan har ej skrifvit något?» frågade hennes kammarjungfru.
»Det känner man ej... Det är nog möjligt, att hon förr eller senare egnar den stackars hertigen något trösteord, ty hon var ju en sådan engel i godhet, er sköna hertiginna,» tillade betjenten försmädligt.
Källa: Project Runeberg ·
