Sida 253
krut, funnos der nu trenne, och alla öfverfylda med färdiga patroner.
Den revolutionära propagandan hade varit verksam under vår hjeltes frånvaro.
Sedan Armand gömt terzerolerna hos sig, blottade han en värja med stukatklinga, hvars egg han pröfvade.
Som allt befanns ganska godt, fäste han värjan vid sitt blusskärp och ämnade derefter lemna rustkammaren.
Men han fann, att han äfven behöfde något hvarmed han kunde spränga portar och väggar, emedan terzeroler och stukatklingor icke med fördel dertill kunna användas.
För detta ändamål började han undersöka några musköter och fäste sig företrädesvis vid dem som hade de bastantaste kolfvarna.
Men ehuru han fått reda på den solidaste, tviflade han likväl på att kunna af den hafva all den nytta han väntade sig.
Han önskade sig en jernstör, ju tyngre, dess bättre.
Jernstörar äro enkom till för att bryta upp gator och störta murar. De borde derför icke gerna kunna saknas i en sådan rustkammare som denna.
Men Armand sökte förgäfves.
Radikalerna hade icke ansett det löna mödan att föra dit jernstörar, emedan dessa tillhörde det slags vapen som icke förbjudas.
Det skulle gå slätt både med allmänna och enskilda arbeten, om man förbjöde bruket af jernstörar.
Annat är förhållandet med bössor och pistoler. Det är blott regeringarna som kunna ha nytta och nöje af dem.
Armand ämnade således fly till bösskolfven, då han lyckligtvis erinrade sig, att han förut sett en jernstör i denna källare, ehuru han nu icke såg till den.
Han fattade derför lyktan och började med mer uppmärksamhet söka invid väggarne.
Denna gång sökte han icke förgäfves.
Han upptäckte jernstören, som befanns lutande mot en vägg.
Han rörde den. Men den var djupt nedstött i marken och hade till granne en jernpik, som likaledes var nedkörd i källarens jordgolf.
Nu påminde sig Armand att han sjelf nedstött både stören och piken, i afsigt alt dymedelst försvåra inträdet
Källa: Project Runeberg ·
