Sida 255
in till den misstänkte presten, men detta går dock icke gerna för sig utan oväsen och buller... Varnade och förberedda genom detta buller, skola bofvarne rusta sig till försvar och länge göra mig segern stridig... Ja, hvem vet,» tillade han rysande, »de skola kanske, hellre än att se sitt byte i mina händer, döda sitt offer.»
»Men om,» tänkte han vidare, »om jag genom deras källare, hvars gemenskap med vår ingen anar, kunde smyga mig oförmärkt på banditerna, hvilken stor öfvervigt skulle jag icke derigenom vinna!... Låt vara att dörren derinnanför är stängd; det skall i alla fall bli mig lättare att bryta upp den än att ifrån gatan anfalla huset... Raskt till verket, men forsigtigt!... Ingen tid att förlora.»
Armand stälde lyktan från sig invid väggen och ryckte äfven upp piken.
Derefter hukade han sig ned och började skrapa undan mullen.
Sedan detta väl var gjordt, löste han värjklingan från skärpet och lade den bredvid sig.
Han uppdrog äfven sina terzeroler, för att under krypandet genom öppningen i muren icke vara besvärad af dem eller göra sig någon skada, och lade likaledes dem på marken, men så nära att han, i händelse af behof, genast kunde ha dem till hands.
Slutligen, och efter det alla nödiga försigtighetsmått blifvit vidtagna, fattade han med begge händerna uti de rostiga jern, hvarmed stenluckan var kantad, och började varsamt draga den åt sig.
Sedan Armand väl fått upp den tunga stenluckan, stödde han den mot piken, så att den icke mätte falla ned.
Han lyssnade ånyo, men ingenting hördes. Han tittade in i öppningen, men såg ingenting.
Han tog lyktan och förde denna in i gluggen, och då såg han hvad han icke kunde påminna sig ha sett, när han första gången kröp in i denna hemlighetsfulla källare: han såg nämligen något grått tyg, som hängde innanför och tätt intill gluggen.
Han kände med handen på detta tyg och vidrörde ett stycke grof väf.
Han tryckte derpå och fann att väfven, som obetydligt gaf efter, var hårdt spänd innanför, blott utgörande en mindre del af ett större stycke.
Källa: Project Runeberg ·
