Sida 322
fram hvad ni har i källrame och skänk oss det... Vi skola ge hvad vi ha, och mer en annan gång, när vi bli rikare. »
Befälhafvaren teg, stirrande dystert ned på marken.
»Nej, nej!» ropade den fångne officeren; »jag underkastar mig mitt öde ... Men någon parlamentering med upprorsmän kommer ej i fråga, och skolen I svåra något, så svaren med en gevärssalva, ty jag befaller det.»
Befälhafvaren innanför blef ännu mer bestört, ty fången, som var hans broder, var äfven hans närmaste förman.
»Åhå,» sade Alphonse till fången, »ni tycker om att hänga, ni, och detta är er rättighet. .. Godt, ni skall få hänga. .. Der står en lyktpåle; men är det någon hederlig menniska som har ett rep?»
Alphonse hade, såsom vi redan veta, mycken fallenhet för att hänga folk och var icke rådlös i den vägen.
Men som ingen »hederlig» menniska för tillfallet hade något rep till hands, så spände en af bluserna oegennyttigt af sig sitt läderskärp och räckte det åt Alphonse.
»Rep är bättre,» sade denne; »men läder går också an ... sämre kan man få slita innan man dör.»
Under det han sade detta, lade han lugnt läderremmen kring den fångne löjtnantens hals.
»Skjut, skjut!» ropade denne till befälhafvaren på gården.
Men ingen soldat gjorde min af att skjuta.
Brodern innanför såg ut som det i stället varit kring hans hals man knutit den olycksbådande remmen.
Tvänne underofficerare nalkades sin befålhafvare och samtalade en stund tyst med honom.
Derefter närmade sig officeren gallerporten.
»I egen i ert våld blott en enda fånge,» sade han; »men vi ha tjugu... I kunnen ej begära, att vi för en enda skola gifva alla tjugu... Vi tillbjuda er derför en af våra fångar i utvexling.»
Alphonse rådslog med sina kamrater, hvarefter han vände sig till befälhafvaren.
»Det är billigt,» sade han, »en mot en, ty en af edra kan aldrig uppväga tjugu af våra... Således åtnöja vi oss denna gång med en... Men vi måste ha rättighet att välja.»
»Godt!... Hvilken väljen I?»
Källa: Project Runeberg ·
