Sida 321
Krymplingen, som såg att han var bemärkt, aflägsnade sig, närmande sig med böjdt hufvud den med vakten ord-vexlande folkskaran.
En ung blus af jättelik växt höjde sitt hufvud öfver dem som stodo närmast den mellersta gallerporten.
Han* tycktes vara de öfrigas anförare och förde ordet för tillfallet.
Vi igenkänna i honom samme Alphonse i hvars hårda händer Armand dagen förut öfverantvardat de tvänne fångarne y vid Rue S:t-Etienne.
»Monsieur 1» ropade han till officeren som stod innanför porten, »ni måste lemna ut fångarne, eller spränga vi genast portarna.»
»MonsieurI» svarade officeren, »vi utlemna ingen fånge ... Försök derfor att spränga portarna.»
»Vi sätta eld på Palais Royal,» ropade Alphonse, »och skola steka er som man steker fasaner.»
»Gör det,» svarade officeren; »men glöm icke, att medan man steker fasaner på gården, steker man på samma gång de korpar som förvaras i källarne.
Alphonse vände sig till sina kamrater, förmodligen för att fråga dem, huruvida korpar äro lika lättstekta som fasaner.
Kamraterna ansågo visserligen de förra segare i köttet än de senare, men trodde dock, att resultatet skulle blifva ungefär detsamma.
Alphonse och hans kamrater blefvo mycket modfälda, emedan de satta större värde på korpar än på fasaner.
Ett vildt glädjerop hördes i detsamma från platsen.
Ofverraskad vände Alphonse sig om och såg öfver de andras hufvud, hurusom ett halft dussin bluser släpade med sig en afväpnad premierlöjtnant vid linien.
»Aha,» sade Alphonse, öppnande sina breda hvita tandrader, »för en fasan bör man kunna få många korpar.»
»Abélard!» ropade befälhafvaren för vakten och bleknade, ty han igenkände i fången sin egen bror.
Soldaterna gjorde gevär för fot och betraktade oroligt sin befålhafvare.
»Monsieur,» sade Alphonse, vändande sig ånyo till denne, »hvad säger ni om ett kristligt byte?... Plocka
Källa: Project Runeberg ·
