Sida 328
Obehöflig försigtighet, du gatans vilde stridsman! Ingen kan bevittna din rörelse, ty hvarje öga så väl inom som utom gallerportarna är skymdt af tårar, vid anblicken af denne gubbe med hans begge kryckor, tvänne träben samt ende, förlorade son.
»Men nu till vapen!» ropade invaliden, rätande upp sin gestalt och höjande ena kryckan; »till strid, till strid 1»
»Till strid!» upprepade den atletiske Alphonse, skakande jerngallren.
»Till strid 1» genljöd skaran, rustande sig till anfall.
»Lägg an!» kommenderade befälhafvaren på gården.
I detsamma hördes ljudet af en trumma, och ett kompani nationalgarde ryckte fram.
»Ingen strid, ingen strid!» ropade kaptenen för kompaniet, uppställande sitt manskap mellan portarna och folkskaran; »Guizot har resignerat, konungen har mottagit både hans och de öfriga ministrarnes afskedsansökan ... Om en timme hafva vi ny ministér, hvars program är reformens antagande.»
»Men fångarne måste lösgifvasl» ropade invaliden. »Fångarne, fångarne!»
»Ja, ja! Fångarne, fångarne!» skrek folket.
»Ministérens första handling blir allmän amnesti,» försäkrade kaptenen för nationalgardet.
»Men fångarne måste ut på ögonblicket!» ropade invaliden; »nu, nul»
»Nu, nu!» skrek folket, trängande in på nationalgardet.
»Ett ögonblicks tålamod, mina kära vänner,» svarade kaptenen; »jag skall tala vid befälhafvaren och lofvar att utverka deras befrielse.»
»Lefve nationalgardet!» ropade folket, lugnande sig.
»Monsieur,» sade kaptenen för nationalgardet till löjtnanten för linien, »hela nationalgardet har beslutit att, på hvad vilkor som helst, undanrödja all anledning till vidare strid ... Jag uppmanar er derför, i samhällets och mensklig-hetens namn, att utlemna alla de fångar ni har under er bevakning.»
»Jag skulle med största nöje efterkomma er önskan,» svarade löjtnanten, men utan order af mitt befäl kan jag icke utlemna fångarne.»
»När samhället är i fara och det gäller att spara menniskolif, måste militärorder blifva en sak af andra ord-
Källa: Project Runeberg ·
