Sida 329
ningen ... Soldaten var menniska och medborgare innan han blef soldat... Menskligheten och fäderneslandet äro äldre än krigsartiklarne... Nationalgardet har ännu icke vexlat ett enda skott med linien och vill ej göra det... Dock, om ni fortfar att blindt hålla er vid de gifna orderna, nödgas vi blifva avantgarde för det folk som står bakom oss... Men var viss om, att innan era bröst blöda för våra kulor, hafva våra hjertan redan blödt för den grymmaste af alla nödvändigheter på jorden.»
Löjtnanten kastade en blick på sitt manskap.
Underofficerarne hade redan stuckit värjorna i slidorna, och de flesta af truppen utan kommando gjort gevär för fot.
Befälhafvaren såg, att militärdisciplinen böjde sin stålspets för menniskans och medborgarens högre rättigheter.
Han syntes ej förvånad deraf, ty han vissta nog, att franska soldaten icke är ett blindt redskap i despoters hand, och att han aldrig med nöje strider mot det folk i hvars sköte han sjelf blifvit uppammad, hvars röst han i sin barndom lyssnat till, och hvars lidande han lärt sig känna med åren.
»Det är endast en möjlighet,» sade löjtnanten, tänkande nu blott på att rädda skenet.
»Och det är?»
»Att jag lemnar mina fångar åt ert kompani jemte ansvaret för dem.»
»Godt! Vi mottaga era fångar.»
»Och ansvara för dem?»
»Ja,» ropade hela kompaniet med en mun.
»Monsieur le sergeant, för upp fångarne på gården.»
»Bravo 1» jublade massan.
Löjtnanten vände sig bort för att icke höra på sina soldater, hvilkas munnar han sett öppna sig för loford, som han ej utan blandade känslor kunde mottaga.
»Lefve linien!» ropade nationalgardet.
»Lefve nationalgardet!» ropade linien.
»Lefve linien 1 Lefve nationalgardet!» ropade hela gatan.
Man täflade i artighet å ömse sidor.
Källa: Project Runeberg ·
