Sida 330
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Det ena krucifixet.
I huset n:o 94 vid Rue de Lille inom Faubourg S:t-Germain bodde grefve de Vandeul.
Detta hotell har, liksom de flesta gamla hus i Paris, sin historiska märkvärdighet.
Der bodde och dog marskalk Masséna, näst Napoleon kanske den störste fältherre på sin tid. För sina talrika segrar på Italiens jord förvärfvade han sig tillnamnet »1’enfant chéri de la victoire».
Masséna öfverlefde restaurationen, men det var ett lif af sorg och tröstlöshet.
Masséna hade också skäl dertill.
Han var vittne till alla de förödmjukelser Frankrike måste lida, till den gamla armeens förstöring, till förlusten af så många dyrt förvärfvade trofeer och till deras otacksamhet som han antingen beskyddat eller tjenat.
När en Masséna sörjer, sörjer han sig till döden, och Masséna dog den 4 april 1817, endast 59 år gammal.
Massénas namn, kändt af verlden, har för Sverige en särskild betydelse.
Det var nämligen på honom och Bernadotte Sverige kastade blickarna, när det bland franska marskalkar ville välja sig en tronföljare, i tanken att genom ett franskt svärd återvinna hvad de svenska förlorat.
Osäkert är likväl, huruvida Sverige med Masséna återfått Finland; men säkert är att det, oaktadt Bernadotte, blef utan Finland.
»Dock, hvilken klinga, fransk eller svensk, mäktar korsa ödets glafven eller försynens skickelse!» utropa för-svararne af 1812 års politik.
Vänder man sig till Ryssland, skall det utropa alldeles detsamma, men visligen tiga med rublerna och förräderiet.
Källa: Project Runeberg ·
